Så kommer den

egentligen delar jag retorikens åsikt om att privatlivet inte skall vädras för alla och envar. Jag och jag och jag och jag, det tråkar och tar onödig plats och är inte relevant. Om jag har ärvt något från min mor, så måste det vara att jag för lätt övergår ja inte till mitt privataste privatliv, väl det går att diskutera säkert, men jag kunde hållit längre avstånd till ordet Jag och Jag och jag och jag och jag. Det finns inte riktig plats för så många andra, om Jag blir ett mantra. Och Jag blir ointressant i längden. Men om Jag i tilägg blir auktoritär, så bruker andras intresset att återkomma, då är Jag politikern, nämligen.

Jag känner ingen sympati för de vuxna som vill legalisera det.

Att kämpa sin egen kamp, offentlig drabbar de yngre ungdommarna. Slö och en mental ålder de aldrig passerar, döda, beroende eller framtidslösa. Som medicin? Nej en kämpar inte offentlig för sina egna behov, jag klarar inte att dela den, jag tycker jag har sett för mycket.

Lättsinniga och tankelösa, går det att bli, om en väljer att strida för sig själv.

Jag har ju inte all kunskap, många argumenterar utifrån andra nyttabehov.

Jag kommer inte att göra det.

Lättsinnigheten väljer kanske minste motstånds väg, men när det inte behövs krut, så är det kanske ett bättre koncept för snabba ändringar. Det går som smort, enligt norskan.

Jag måste medge att jag aldrig förstod texten då jag hörde låten som ung, troligen gjorde ingen andra norrmänn det häller. Det hördes ut som en pe-er låt.

är det svaren på allt?

Eller: jag är inte fullj, som en polare från gymnasiet hävdade, utan att jag hade frågat. Hon var dränkt i alkohol.

Alkohol leder nog till upprymdhet, eller motsatsen, men ger inga lösningar annat än privata ett tag på de stora frågor, men många letar i många år, genom djunglen efter svar.

På livsviktiga frågor, där svaren i bland vekar vara vädlig långt borta, just då en behövde dem.

Alkoholen kan utrycka sig lättsinnig, just för att den inte är det.