övergången till höst är här.
Björkens blad som har varit bruna av torkan länga, har nu snart giltiga skäl till att lämna träden.
Jag har en liten övertro på mig själv,
jag fattar inte riktig, varför befinner mig i periferien, jag förväntar att det bara skall plinga på en vacker dag och dom sägar: vi behöver just dig, oraklet i delfi! Just nu har jag avancerat lite här, i högmod, det
gäller att hålla fast vid det ibland.
Det är otrolig lättare att åka fort i medvind, men problemet är att alla vill ha den, och då blåser det både ifrån här och ifrån där, och vinden
krockar. Och blir till en alltför sval bris. Eller flau bris, som de säger gammalklokt i Norge.
Jag får slicka min sår, för retroiken och botaniken, jag brukar inte ge upp, men i full orkan åt fel håll, så
bara måtte jag det.
Ordet måste betyder tvång, så vara föriktig med det ordet, bara.