Så kommer den

är den allar största kärnan av motstånd av den kommande omställningen som kommer att komma om vi gör det frivilligt eller inte.

Är det lettsinnig? Det är i alla fall att sätta sig själv i första rummet.

Om du när ett lönenivå, där du kan leva bra eller mycket bra, så tror man att livet är på den nivån, och vill tro att det är självklart, mormors gamla antika silverbestick, hamnar bland ylle och egyptisk bomull, och mässing och och och och och, det är inte något en vill ge avkall på. Eftermiddag i bastun, ja efter tiden vid badpoolen.

Det verkar vara självklart att ha den nivån, det uppleves genetisk, medfödda förmåner, och titlar kommer med en trygg och solid utbildning.

De gör karriär och värderar inte om de gör nytta eller onytta i ett större sammanhang. Det spelar ingen större roll, för de har betydelse i den miljön, och de behöver inga mera eller mindre.

Och där sitter de bom fast, som proppar, flaskhalsar, dörstockar, de äger Ting &Tang, och de tycker inte de behöver något mindre, i så fall bara mera.

i Skogskyrkogåren, nästan inga folk, puh, så skönt, massvandringar är inte min grej.

Om en blir lättsindig av att gå där? Det spelar ingen roll i så fall, dessutom var det stora svampar där, fast det kanske kan kännas oetisk av andra om jag käkar deras farbror som ligger där eller låg där.

Fortfarande bävar jorden efter jorbävningen i höst, sedan jag gillar folk, så finns det egentligen inte logiska skäl till att undvika alla. Det var väl inte möjligt att alla såg att jag körde 112 och sparkade ner en gubbe för första gång i mitt liv, pga flashback, inte säga det till någon bara, folk skvallrar för mycket, eller hur? och jag vill inte sätta mitt goda namn på spel, flashbacks är ju ett löjlig fenomen, eller hur?

Löjlig är ju just det en försöker undvika att vara, och jag som säger så pass mycket dumt, det ramlar grodor ur munnen jämnt, borde ju kanske skämmas mera över det, än allt det andra.

Aporopå så har jag ett mål med vandringarna, att försöka hitta graven till Aviici, nej då, det är inte för att tjena pengar på det, det är bara något jag har lust till, och meden otrolig envishet och öror och ögon på stjälk, vandrar jag där.

Om jag hade en bättre målbild, kunde jag ha gjort långt mera nytta för natur och folk i den nära omgvining. Det är få som kan gå, i samma riktning som jag gör, och uthärda jordbävningar, motbackar och sådant så länge, jaja kanske inte riktiga jorbävningar då, på richters skala.

I vissa fall är jag en riktig fegis. T.ex när det gäller Nobelfestar, nu är det inte större fara för att jag ändar upp där, men faktisk har jag utvecklat en viss fobi för ordet Nobel, och attans för hur svårt det är att divestera fonderna där, fast i hans testamente skriver han att det skall användas för människors bästa. Han var nog för lättsinnig då han utvecklade dynamiten, eller pr-kåt, som vi säger i Norge. Och människors bästa verkar vara högst relativt, när det kommer till tolkningen av Nobels testamente.