eller det liv jag minns, har jag försökt undvika att bli sedd, undvikit linser speglar fönster kameror med och utan fart, fokus plats, och jag befinner mig i församlingar längst bak, med koll över alla, nära nödutgång
med koll på klockan, säkerhetsutgångar, rymningsvägar, och jag har försökt ha kläder som smälter in överallt, inte för att vara en del av flocken, men för att inte bli sedd, obemärkt, från
ett indisk bröllop, afrikansk hangout, sydamerikansk karneval, country i Nordamerika till nitrista européer, det ger ingen logik, och jag har aldrig bedömd logiken i det, jag mäter avståndet, längden höjden och tror jag
körer bilen, när jag är passagerare, de sista åren jag flög, hamnade jag konstig nog alltid vid nödutgången, och var den enda som varje gång läste och lyssnade på säkerhetsinformationen, i fall de
hade ändrat på den sedan senast. En anpassar sig till alla följeslagare, och jag visste nog inte att jag hade haft denna, före förra hösten. Den har alltid krockat med min personlighet, som är ganska livlig, eller livliknande,
och jag har löst problemet de senaste åren med grodorna som hoppar ur munen.
I dag ser jag att det inte rimmar helt med situationen, att ha full koncentration på faror.
Men då har jag och följdledsagaren blivit hemmavana
och hemmablinda. Jag har aldrig gillat att vara i flock, omärklig glider jag ur. Den stora imaginära skräcken är nobelmiddagen, mellan kungen och Silvia, med en hopplös uppgift i att få i mig middagen med silverbestick, som ramlar
åt höger och vänster, rödvin och vitvinglaset, som välter och färger alice bah kunkes vita klänning rosa, medan linserna zoomar in ögonblicken, och jag sitter fången mellan kung och drotting och kvävs till
döds av syrebrist, för att jag inte har fått veta var rymningsvägarna är.
Själva tanken är nog till att hålla mig på mattan, det är en hopplös skräck som tydligen kan utvecklas med nya vita
klänningar. Scenarierna är inte så fördelaktiga där häller.
Om jag skall tycka mig berättigat till snabba cash någon gång, så kanske jag skall bli en riskkapitalist? Det vore nog enkelt, eller hur?
Eller hur??
Eller???