var kines,
min mor japanes, stackars mig, var en klassiker från barndommen, den var ingen höjdare, men jag kommer väl i håg den.
Min mor mor är ordrik, min far var språkriktig, stackars mig?
Eller
stackars dem sedan jag inte behandlar språken, riktig, jag kan dem inte gott nog.
Att vara språkriktig, är viktig för att bevara språket, och ordrik är bra för för för för.....,
för att,
jag kommer inte på något skämt en gång, och inte på några förklaringar.
VAd har det med lättsinnighet att göra, är jag lättsinnig när det gäller språket? Har jag min sidor med
där jag är lättsinnig?
Slutar man att vara lättsindig med kunskap? och varför skall man inte vara bara lättsindig, om livet går lätt då.
Det är nog inte bara lättsinnigheten, men kan även
vara en önskan om hämnd makt och missnöje, som kan komma ut, jag och dom, dom var dumma mot mig, och då struntar jag i hur det gick för dom.
Och jag vill göra precis som jag vill. När de är så dumma.
Egnetligen är vi alla, jag mot dom.
Allianser kan kapa bort känslan, medan band till andra kan på oilka sätt kan ta bort behovet, för att hämnas alla dom som är så dumma emot just jag.