även en sorti

Ärlig, här rullar insikterna in på löpband. Visst, jag är ju väldig otålig, och tänker ofta, det här orkar jag inte. Aha, ja visst kan folk bli sura på mig, jag visar vad jag tycker, säkert. Det här är ju inget bra. Jaha, välkommen damen, in i mänsklighetens värld. Och kanske blir jag tolerant på riktig en dag, eller inte.

till depression. Nej det har jag inte. Mera eller mindre trött, sur, illsken, ledsen. Och motsatsen. Det är klart jag kommer till kort med så lite reprortoar. Jag har aldrig orkat läsa Dostojevski. Och orkar inte.

Efter 190 år blir jag lika glad, det säger någonitng om kraften i kärlek, det är helt absurd, men en viss typ av krälek går aldrig över, det är en typ som inte väljer mellan man eller kvinna, djur eller natur. Den bara är som en konstant. Och den tål frånvaron av personen. Det här är konstigt, på riktigt.