realisation

där ml står för marxist-leninister! Smör på fläsk? Pang-pang-pang-pang-pang. Norsk politik, och de som ville ha Marx i god-stolen, lämnat den tron när de själva satt i god-stolen. Både Fursten och Marx var tänkare om det ideella samhällen, och Marx är den som flest män tycker är bästa-bästisen. Jag gillade dem med, fast inte motsats. Det är klart att en skämtar inte med yppersta-präster. Och kan det vara att det är män utan humor som röstade på dem? Klart är att Marx och Fursten nog inte tyckte de tillhörde folket eller massan, men siktade mot god-stolen. Ja troligen. Svenska-A fröken som tyckte hon tillhörde eliten, tyckte allt jag sa var irrelevant. Förvånad undrade över att varje gången jag öppnade minen var det lika irrelevant. Klinkande klart är att jag stör matsmältningen på något sätt. Det är med andra sätt olika sätt att tänka på. Och att folket inte är målet. Att bestämma vem som är dumma känner jag mig kvalificerad till jag med. Jag har förstått att det är en diskussion utan slut. Dumma vill ingen vara, och dumma är ingen mätstock. För att säga så, så är det dumt att bråka om det.

I dag heter partiet rött ganska enkelt, de har modererat sig då det är out med fyrkantighet eller femkantighet.

Vad är ett värde? Vad har värde? Jag har värde om jag har problem, då går jag til en psykolog som tjänar gräs på det. Om jag har en sjuk arm så har armen ett värde då sjukgymnasten får jobba med den, om han inte jobbar har den ett större värde, då han tjäner dessto mera på den. Dess mera problem jag har dess större värde har jag? Då de olika tjänar sitt bröd på det. Och om jag inte blir frisk så tjänar någon annan på det. Alltså har jag bara ett värde om någon tjänar på det? Trevlig! Om jag är frisk så jobbar jag och de jag jobbar för tjänar på det. Ergo har jag ett värde då. Om jag äger verksamheten som tjänar gräs på andras olyckor har jag jättevärde då? Om jag är frisk och lever ensam i en skog och aldrig ser en levande själ. Har jag värde då? Egenvärde? Tja är det om jag gillar mig själv? Ja men om jag inte gillar mig själv där i skogen, är jag värdelös då? Tja, det är i alla fall helt värdelöst att sitta i en skog och inte gilla sig själv. En ganska enkel och odramatisk konklution. Faktisk Ganska Enkelt.

Då jag var barn hade de auktioner på grendahuset i bondesamhället där mormor och morfar bodde. De bodde i ett vel fungerande bondesamhället, ja innan framtiden kom och gjorde samhället värdelöst. PÅ auktionerna försvann det som hade varit på gården, om det inte fanns någon arving eller det som ansågs vara värdelöst av arvingarna. Som barn gillade jag inte attidtyden, fina farbrors kista och fina mosterns köksbord, nerärvd i 20 genrationer gå för spottpris, när grannarna samlades för att nervärdera och köpa grejerna. Detta var innan ligor for runt i utbygden och köpte rubbet för spott-prisar. Barn har ofta en genuin känsla för vad som är värdefullt. Auktionerna fascinerade även och gav undringar. Det går att auktionera bort all ting, från människor som i USA under DEN tiden, men än i dag, säljs vad som helst för vad som hälst över hela världen. Transaktioner, efterfrågan, utbud, marknad osv osv osv. Antikrundan och skroten, vi  har haft en tid då folk dumpade fina saker på skroten eller returen, det är inte så lång avstånd mellan antikt och skrot. Jag skall försöka hålla mig till temat. Auktion handlar om att ge lägste pris på det som har något värde. Och då är värde marknadsvärde. Et barn har ett värde när det föds, men om det utsätts för pedofiler blir sold och använd sjunker egenvärde och markandsvärde, men det har fortsatt ett markanadsvärde tills det inte lever längre, så kan cynismen leda till att ett barn exploateras av rika som underhållning, tills det dör. Vem har mest värde barnet eller den som exploaterar? Igen vad är värdefullt? Ett barn eller någon som säljer det? Så klart det måste bli problem i denna värden, då det beror på. Om du har empati så har barnet ett högt värde, utan empati så kan allting som inte har egennytta värdelöst. För de utan empati vill allting ha ett nyttjevärde, och sedan det är så många med liten eller ingen empati är det utan värde att dra en diskussion. För den som gillar barn, och respekterar deras gräns, är barn livsvisdom, varje barn har stora potential, till någon reducerar deras värde, ett barn skall inte bedömmas efter matematisk logisk förmåga. Ett barn skall få lov att vara den det är. Om vi tar från barnets dess värde, kan det utveckla sig till att bli utan emapti, och det blir en ond cirkel, där barnet en dag blir en vuxen, som säljer barn för ingen ting var som hälst och när som hälst.

Det är båda ett sätt att tjäna pängar i dag, men traditioenllt är du konkurs när utgifteran överstiger intekterna över tid. Till slut kan du inte betala för mat kläder vatten eller el, ja det var för i tiden då konkurs var konkurs.

Denna bloggen är ett riktig konkursbo, typ ungerför noll gillande, noll i varukorgen, jag betalar för varje sida varje foto, jag betalar här för allt jag gör och annonsintekteran går inte till mig. Jag har en dator att realisera, den dagen jag eventuellt inte har någonting kvar. Om detta är en hobby? och inte handlar om att överleva. Ja typ, men som affär är den värdelös.

Om jag en dag måste överleva på det jag skriver, måste jag anspassa mig efter efterfrågan då, skriva snällt om tramp och trump, byta design, anpassa färger form och språk, vända kappan efter vinden, le när jag är arg, hata för att få mat, reklamera för det dom vill, lägga bort min attidtyd, gå på högklackade skor, gå med damväska så att jag kan bli rånad, ha blonderat hår, gå med senaste modet, säga rätt ord i rätt tid, spotta neråt, bli spekulant, osv osv osv.

Vi brottas inom samma området alla männsikor, vem är jag utan dom, vem är dom utan jag, vem är jag, vem är dum, vem är vem, dom är dum. Utan tillhörighet känner sig alla värdelösa, och möts du som värdelös blir du det i egna ögon, och tillhörigheten kan leda till att alla egna värden får gå för gruppens.

Inte utesluta någon, inte visa någon mindre respket än kungen, attityder kan göra en till monster, en annan till tramp. Konkurs kan vara när du inget har att ge.

Konkurs. Motkurs. När allting pekar neråt. Slut bankerutt. Men igen, jorden är snart ett konkursbo, det är snart slut på tillgånger, på slutet blir affärerna allt mera aggresiva, och förströningen tar fart. Haven är skrotplatsen, där ser man inet skrotet förän det är alldeles proppfullt. Inte ligens? Det är nog så att det är ett dåligt mått, hälften av befolkningen kan inte tänka abstrakt. Och då måste en repektera dem som inte kan tänka abstrakt och inte upphöja EN förmåga som bara hälften har. Det går fint att vara snäll och tänka konkret, det är bra förmågor. Hög IQ och osnällhet är farligt, då råkar man använda andra i eget syfte.

För första gång i historien har en art klarat att köra ett helt klot till randen av bankerutt, imponerande? Det beror på, för alla oss som har barn och gillar barn utan att de är till salu, så är det en katastrof, men där alla som skall tjäna på alla andra är motor. Facebook, google chrom och safari, ja i stället för att anvädna pengarna på att rädda regsnkog och egen överlevnad, går det till skräpsaker som eget lyxhus och allt det som i ett stort perspektiv är värdelöst.

Utan jorden blir vi alla hemlösa, alla gamla recept på framgång är värdelösa, upp blir ner och ner är upp, den som verklig är intelligent blir framtiden utmaning, för den vill satsa sina pengar på att rädda den sista naturen vi har kvar, och inte plundra den.

Konkurs? Jorden konkurs? Då finns ingen auktion, inge rea ingen boklsut eller verksamhetsberättelser, det finns inga barn och inget arv, det finns inget att kriga över och inget att dö för. Jordens konkursbo, betyder punkt slut för all ting. Och varför håller vi på till punkt slut? Ja det du, det kan spekulanter och andra arffärsfolk få svara på. Ordet är fritt!

Eller?

till evig tid i lågkonjuktur. Det var mor som melde oss in i feltbiologisk förening, och staratade en gemensam naturkänsla, eller en känlsa för naturen. Då min mor insjuknade fortsatte min far ut i naturen oavsett rådande villkor. Min mor låg sjuk var och varannnan helg, och min bror och far lämnade utan at säga när de kom hem eller var de åkte. Jag förstod att det inte gick att lämna en så sjuk människa, och fick därfor sitta i timmar, ja hela dagarna i var och varannan vekca i årersvis och höra på världens elände, månad efter månad, år efter år. Ja det djupaste eländet ett människa kan rymma. 

Vad är det med dessa männen som har samvete till att smita från ansvar. Min mors far var även så, och min far, och min man. Det kan troligen vara så att alla män kan göra så? Det är inte konstig att de gör karriär. De har ju all världens tid och ansvarsfrihet, och lite samvete och snyltar på sina barn, i brist på andra.

Jag kunde aldrig ha gjort så, och fast jag tyckte min mor var jordens hemsakaste varelse, så tror jag inte hon hade gjort så. På fars sista dagar så lämnade hon inte han, men tog han med ut i ur och skur. Förtjänade han det? kunde hon inte bara lämnat honom hemma sådär, han var så tunghörd att han ville inte fått det med sig. Är jag elak? jag som tycker jag liknar på min far, men kunde aldrig ha gjort det han gjorde.

De gånger far och jag var ute i naturen var efter att min bror hade flyttat ut; varför var inte min mor med, lämnade jag henne med? jag minns inte, men jag tror inte jag kunde ha lämnat henne som sjukast; man gör inte så, man får inte göra så, men man eller män gör så. Vem tror de att de är? Inte konstig att de får karriär när de inte har moral, kosntigt är det dock. Det var på turar med min far jag lärde detljarna i natuern att känna, mossan var min och min fars källa. Eller var det min far som beslutade om mossan, typ ett manlig konsensus.

Det är naturen jag saknar, inte folken och inte kvinnorna eller männen. De gör nog precis som förut, kvinnorna är otrevliga i munnen, och männen lämnar dem i ur och skur.

Och gör en karriär ovanpå, typ.