även en sorti

Vad är meningen med att sitta längst uppe ien pyramid, när en måste klättre upp och över och på alla för att komma dit? Men självklart, det är bekvämt att sitta där, det tungt att sitta längst nere. De som sitter på toppen får solen och sedan får de beundran, och en titel och lite ära. Det har är livets eller mänsklighetens stora dilemma. Det är bekvämt att sitta där, och i alla rörelser, för att det är mänsklig, klättrar folk på varandra, för att komma längst upp. Jag har inte den förmågan riktig, med sedan jag häller inte vill sitta längst nere, så är valet att lämna hela pyrimaden, tills jag hittar min riktiga plats.

Den har lägat där hela vägen och nu är den ifärd med att slå mig ut med hela sin tyngd, det som är bra med det, är att jag inte kommer att skriva här pga trötthet, troligen. Då måste tönten hitta någon annan att irritera sig över, för så är töntar, de har ändå ingen emapti, och måste därför ärgra sig över andra som har det. Och sedan kan de vara lite nöjd med. Det var i alla fall så de var folken jag växte upp tillsammans med. Jättenöjda när de förstörde för andra, med bättre dömekraft en sig själva. Historian upprepar sig, om igen och om igen. 

Då har vi alla kommit överens, hela miljörörelsen med sina olika figurer och jag. Jag håller min mun till jag har någon ting att säga. Och figurer?, nej jag har sätt så många trevliga folk där, det är bara just nu att jag inte orkar att möta någon av dem.