I Norge var den röda luvan motståndsrörelsens symbol, den var omöjlig att slå ner på, sedan så många gick med röda luvor på den tiden, barnen med säkert. Den gröna rörelsen i Sverige
är egentligen inte en rörelse, vi består av väl etablerade folk och är en grupp högfärdiga individualister. Det är alltså tankerna som ska sprida sig via olika forum och en dag blomma fram.
Fungerar det?
Miljöpartiet är i färd med att försvinna, och fram seglar en nu arrogant obildad man fram för moderaterna. En ny skogs, havs och Arktisdödare, med kortsiktiga dollar i ögonen. Som iNorge. Välkommen efter Sverige.
Kortsiktigheten och några fagra ord, och plötsligt är han rock-stjärna. Fast haven fylls med plast, fiskarna, hajarna och valarna dör. Arktis smälter, permafrosten töar och skogarna försvinner. Livsgrundlaget är
borta. Det finns något att äta och svälten väntar oss alla. Ingen ser det nu, för all maten som importeras ännu. Fast kvaliteten på maten är märkbart sämre.
Jag bor hos Anna som är en kristen
människa, hon är komplett orädd och fast förankrad i tillvaron. Min barnatro försvann vid 9 års ålder, då min bror med skadeglädje berättade att han inte var en klok gubbe, men en ande. Poff sa det. Eller
kräsj. Men fortfarande har jag stor respekt för den visa boken. Och det hade min far med. Och nu när jag kollar på hennes vägg står orden: framför allt som skall bevaras måste du bevara ditt hjärta, ty därifrån
utgår livet.
I dag går det försåvidt att transplantera hjärtan.
Jag måtte ge mig i höst eller redan i sommar med det aktiva miljöarbetet, och fortfarande är jag alltför trött och hjärnan
fungerar ännu inte som den skall.
På mitt sett så försöker jag ändå, och grön luva? Grön är en färg som inte är klädelig på så många, man ser lätt
dödblek ut. Jag följer inte modet? Vill jag vill inte se dödblek ut?
Då är det på tiden att investera i en grön luva.
Den skall vara symbol på min motstånd mot etablissemanget och havs, skogs
och arktisdödare.
Pär Holmgren’s ordspråk om att göra det mest möjliga en kan, följer med mig. Fast just det ordspråket har jag svårigheter med att komma i håg, hans ordspråk eller långt
mera välutvecklad.
Serru!