även en sorti

gäller det för miljörörelsen. Ett mål sätts upp och alla jobbar stenhårt ditåt. Det går inte en gång att bråka om målet. Det är utom den tiden. Omställningen där många har fattad att vi inte kan släppa ut någon förorening, inte en enda. Det kräver mycket mera av den enskilde än någon av oss i dag offrar. Noll utsläpp gäller allt vi gör, annars är vi deltagarar. Cirkulärt jordbruk, det var det då jag var väldig liten. Så det är fullt möjligt att komma dit. Bryta alla band till fossil energi, till valutor, till onödig förbruk. God stolor och soffor, Ja visst men de ärbara för att vila i. Vilket sätt man jobbar på är inte så viktig. Men att ta varandra är inte något medel. Alla förlorar på det. Jorden är ett slutet system, inte en enda förorening blir borta av sig själv. Allt och alla har en gräns för vad det tål. Alla vet att det går åt skogen, att bråka om detaljer är att förstöra även sig själv.

Nyårslöften? Potentiella nyårslöften är så många, det är långt mera bekvämt att dricka sig full, så glömmer man ett tag, det dåliga samvetet. Skål.

Det året som nästan tog mitt liv. Jag fick en allvarlg skada från då. Den extremt barnsliga sidan min är från då. Den har inte mognas ordentlig. Det är bara det att många gillar den sidan, den är inte skadlig. Men vissa mörka spår det lämnade har omedvetet kommit ur min mun. De har ett mörker som jag nu måste lära att känna. Detta har jag omedvetet säkert projiserat på andra. Att projisera på andra. Är att stoppa i munen på andra det en själv äger. Om någon stör mig på teven, är der inte personen jag stör mig på. Det är mig själv.

Att inte ville synas är en annan sida, av skadan. Sedan har jag brottas med de motsatta sidor efter att jag fick aktiv pts. Går det att vara osynlig när en skojar så att alla ser det. Egentligen bara i trygga moljö. Går det att vara osynlig och självhävdande. Nej. Går det att vara osynlig och för mycket. Nejdå. Straffet är att en får kör112 överallt i fel forum. Tiden har kommit för att bli synlig, lagom synlig? Annars är straffet 112. Gör det något att jag gör bort mig. Egentligen gör det det. Jag tar mig även på stort allvar. Går det att ta sig på för stort allvar och samtidig dra skämt om sig själv, ja det går tyvärr. Och därför måste jag bara ha kontakt med ärliga folk ett tag. Vad är ärliga folk? Det är en filosofosk fråga. Men det är så att jag känner det när någon vill mig väl.

Skrivandet här under snart fyra år är ett reperationsarbete. Visste en hur lång tid det tar och hur mycket det kostar, så hade jag vadå? Levt livets glada dagar. Nej det går inte. Bara: Hel och inte styckevis och delat, enlig Ibsen. Och det är självklart igen ett ideal. Livet är att befinna sig undervägs. Ett enkelt ord beskriver vad jag hamnade i: obalans.