bonderomantik och nationalromantik. Från målare, disney, sagor och romaner, hjälter och hjätinnor. Bang. Kortversionen där början blev sura strumpor och slutet sura kommmentarar. Två sidor i en bok och två
sekunders film. Och det som är kvar är instuktionsboken till terorien och depressionen till bolsjeviken? Onödig litteratur allt ihop. Mera eller mindre. Nitrist alltihop. och sedan var det komiken, bondekomediken, och lika nitrist den med. Det
var nog en mening med att allt finns? Fast sura strumpor och sura kommenetarer blev vardagen, ideal och drömmer om någon ting bättre, var det som drev allting vidare. Men illusioner bär ingen och inget uppe. Där i skärningspunkten
mellan alt detta får en finna fäste. Det var inte meningen skall vara en fest, i värt fall inte hela livet. Och inte pest häller. Nämen nu är vi på vilda vägar, igen. Vägval vilda vägar? Det tar livet på
V? Då blir det vardag, vilda vägar, valma? och i år är det val i Sverige. Det vilda valet, kanske? Vi tar det som lotto och skickar hem lottokuponger så folk släpper att gå eller köra eller ta flyg till vallokalen?
Eller skrapelott. Eller: Vem vet mest eller var det minst. Eller var det bäst eller sämst. I alla fall, val blir det, för att det är inget som heter o-val.
Det heter omval i så fall.