Jag har två bilder av min mor, den ena som en snäll sårbar kvinna, den andra går det inte att existera i, den önskar mig död, känns det som. Frågan är om den senaste tillhör hennes sjuka sida, och
den hon inte rår över. Men det är på tiden att hon och jag får lugn och ro. Jag har vald, kan jag märka, den första bilden av mor. Det är ju så att hon nog visade den då hon var frisk, och sjukdom rår
en inte över. Alla föräldrar kan bli sjuka på vilket sätt som helst, och så klart hade det varit bättre med öppna kort. Men så blev det inte, och det måste jag sluta fred med.
Det är klart att
det blev eller jag blev ett problem för henne då hon blev sjuk på det sättet. Och hon hade behövd specialsierad vård ett tag, och kanske från och till, vidare? Det fanns inte på den tiden, det var att gömma
folk hemma. Och jag som trodde jag levde i ett modernt samhälle, men där tar jag skamligt fel. Det blir aldrig helt modernt, för våra brister fortsätter, och därför är det bra med ett välfungerande samhälle.
Och där trygghets-systemen fungerar.
Det skall en hel landsby till för att uppfostra ett barn, det är vår allas skyldighet att hjälpa till, alltid.