vilken kraft illskan har. jag tror inte jag får sova pga Valma i natt.
Men den stora grejen är nu sorgen. Att anknytiningen bröts och att vi bytte roller mor och jag. Jag hade behövt henne, och hon hade behövt
någon annan än mig. Det är nog som en tryck-kokare, och den tar in alla andra känslor förutom sorgen. Sorgen vilken färg har den? Är den svart som en depression? Eller blå? Tiden vill visa vilken färg den har.
Men tung, tung blir den. Det skall ta minst ett liv att bli en människa. Minst. Det är bara att sätta sig tyst i väntrummet på sorgen. Och jag som hade det så roligt. Suck och ack och ve. Eller trodde att jag hade det roligt.
Jag får hålla mig undan den där feisboken. JAg vill verkligen inte se vad alla tycker. Det har gått alldeles för långt i tyckanden. Att hålla mun intill du har någon ting att säga, gäller verkligen mig.
JAg kan ju inte sitta där och tro att jag förvaltar sanningen, det är nu bra att någon säger till.
Fast de bara tycker, precis som jag har ovanan med.