även en sorti

Slut på nyårsafton klockan 20.30. Inget på teven och Tjejen, hunden, har slocknat i soffan och jag har slocknat, utan alkohol, av tristesse. Teven skickar repris från år, gamla gubbor och gummor som blir äldre och äldre, och var det redan förra århundrade. Nästa år kommer de ur teven och tar mig. Dramaqueen? På något sätt gäller det att inte tappa ett bra fokus. Tänk om tristesse var baktäppet eller draperiet. Eller kulisserna för alltid? Ja i bland fattar en glimtvis hur tur en har haft, tänk om livet vore en evig tristesse? Som en evig nyårsafton på teven.

Som tur finns det riktiga folk i bland alla kulisserna.

och folk handlar öl och kött o kött o öl. Det är synd om oss människor sa Strindberg, det är lite tomt med kött o öl o öl o kött. Innehållslöst ser det ut, precis som jag kände mig då jag såg ner i deras varukorg. Och i min? det är verkligen en hemlis. Men e de konstig att man längtar bort nån gång?

Fjället som inte är bördigt, råkar vara min utväg.