även en sorti

Via Anna har jag lärt hur olika betyder för den enskilda. Som gränser, som beskriver olika saker. Jag och hon har olika uppfattningar av ord som dum, straff, det finns helt olika uppfattningar om vad orden betyder. Det gemensamma kan havarera under tyngden av alla ord. Ja just, egentligen vet jag ordens skada via min mor, när hon beskriver sin värld förstår jag inte, jag använder andra ord. Språkbarriärer inte bara mellom länder men mellan folk inom samma familj. En riktig barriär av ord, en barrikad av ord. Och ensamhet och olikheter och stoltheter och fördomar. Suck, och jag som gillar alla orden. Suck, jag tycker om att omplatsera dem, sätta dem på huvudet, och koppla dem på och av. Ordets makt? Eller avmakt.

Attityder är barrikader av uppfattningar som grupper skickar mot varandra, det är nog där en kan påverka eller smitta andra med dårligt humör, dårliga känslor och dåliga attityder.

Förmörka någon? Väl ja visst finns det sätt att skada varandra, jag har blivit riktig rädd för de osynliga vapen vi använder mot varandra. Jag vill inte göra det mot andra och backar. Jag vill helst inte att det ligger så många folk på slagmarken efter mig. Jag vet hur Det känns.

Nej tyvärr. Det är nog en väldig bra inlevelse, samtidig som jag ser det hela utifrån.Två förmågor kanske. Som ger en förmåga. Inte magisk och mystisk. Bara två mänskliga förmågor. Farväl till min framtid som spågumma, farväl till miljardintekterna. Farväl affärsverksamhet. Ärlighet följer med mig från båda sidor av slekten. Från den ena sidan kom den som budord, från den andra sidan i praktiken. 

Mormor och alla hennes syskon var några konstiga filurer, två av dem var sanndrömde, och kunde se i framtiden, det står om dem i bygdeböckerna. De kom från en storgård på Snåsa. Trøndelag är på sitt sätt som Sörmland. Stort utrymme för jordbruk, bördig jord, och inga fjäll står i vägen. Pedofili? Deras granne blev dömd för att ha förgripit sig på små pojkar. Han hette Skar till efternamnet. Precis som Scar i filmen om Lejonkungen. Pedofili är en röd tråd i den familj. Och hämnd kanske, och straff. Och alkoholism. Men min mormor drack inte alkohol. Det var hon som drev gården.

Från min fars gård i uren, fick vi tung realism, det var bonderealism, de överlevde inte om de inte jobbade häcken av sig, ursäkta humorn. Deras hårda insikter om överlevelse är en kunskap. Och där är ju flera spelemen, samt arkitekt filosofer och den ena märkvärdighet efter den andra. Men enligt någon var även min farfar bestraffande. Till skillnad från min farmor.

Men även där fanns alkoholismen, innan min farfar övertog gården.

Mina föräldrar är väldig originella. Det är pinsamt och var pinsamt. Och de plågades av det på sitt sätt.

Min bror och jag är begåvade på olika sätt, och båda två brottas med det.

Jag har ett uttrycksbehov, men fick inte bli det jag ville bli, dansare, och blev verkligen kuvad. Jag är normalbegåvad, ungefär som alla som pluggar efter gymnasiet är. Och jag är särt begåvat. Och jag har inget behov för att stå i centrum. Om jag står i centrum, så står jag i vägen för mig själv.

Därför måste jag backa från Facebook. Att ha en begåvning som behöver få uttryckas, fast jag blev så kuvad, att jag inte förstår inte den, och uttrycker mig på fel sätt.

Nej jag är inte speciellt smart, jag har en är enkel personlighet och humorn är lika enkel. Jag är inte sanndrömd, som dessa spågummor de reklamerar för. Och jag kan inte se in i framtiden.

Och jag är verkligen inte Jesus, och jag är ingen surströmming, och jag är inte konkurs än, fast ingen har köpt någonting, jag har inga traktorer att sälja. Och efter att ha varit kuvad så länge, anar jag inte vad jag är. 

Men utrycksbehovet är lika stort som det var. Begåvningen är jag född med, ungefär som andre konstnärer, och jag skulle gärna ha blivit dansare, då jag var barn, och efter att jag inte fick det, ville jag bli hjärnforskare, för att förstå vad som var arv och vad som var miljö. Det hade nog blivit fel i längden. Apropå. Det är farlig och kriminellt att byta hjärnor på folk. Jag skojar bara.

Att ha en begåvning, det har vi alla, alla personligheter, har sin speciella kompetens. Jag fick inte bli den jag var. Och begåvningen är? Ord står i vägen på sitt sätt för mig, och jag vill inte stå i centrum, tror jag.

Tänk att vara så Särt begåvat, att jag inte själv fattar vem jag är. Otroligt plågsamt.

Hur kunde jag självberömma mig för mod på Facebook, jag som är en riktig fegis på så mycket, sten i glashus? Ja inte långt ifrån. Fy skamma sig. Alla har mod på sitt sätt, och fegar på andre. Hur kan jag sitta at hovera, när jag vet bättre. Ja där har vi hur det blir att svara med samma mynt. Och hur blev det med ärligheten? Ja den går med i kampen om rätt och fel. Hur kan jag som tror att jag är intelligent, vara så dum. Det är nog för att alla människor är både och på sina egna sätt. Det stämmer att jag körde 112 på Facebook, efter eget mått. Skam och skamlöshet, är samma sida av myntet.

Vilken höjdare.