även en sorti

i början på januari. Det känns nästan hopplöst ut, men hoppet får vara där. Det är ruin att sitta och se på att de ruinerar jorden, för sina enklare budget. Hur gör jag och hur gör ni och vad gör vi. Ja det är bara att fortsätta, jag hade tänkt ett CO2 budget för jorden och den enskilda, innan jag fick stressen på posten, eller pts. Men det är så otrolig mkt att göra, ungdomarna och barnen behöver konstruktiva aktiviteter. De tråkar. De som kan krypa och gå måste agera, de kan vara droppen, folk måste anstränga sig. Det var inte meningen att livet skall vara en lyxresa för alla. Ok om det är obekvämt, så är det det.

Det kostar att leva på riktig, det är inget som är helt gratis.

Och vad håller jag på med egentligen, jag har inga trogna läsare, som jag vet. Varför sitter jag här egentligen. Och vad skall jag här om jag tror att det inte hjelper.

Jag har ingen aning, jag bara gör.

Nu går filmen om grisen Babe, den såg jag med äldsta dottern då hon var liten, den yngsta dottern får igen det försummade senare, men den äldsta kunde inte gå än, då jag såg hennes glädje för djur. Det var alldeles så förstå gången hon såg ett djur. Gosh hur många filmar det. Barnfilmer, de var lagom för mig med. 1 och 2 om en gris. Ganska enkelt en snäll gris. Varför dras vi till snällhet på filmar och lite motsatt i vardagen. Igen igen måste folk lära, genom historin att vara ok emot varandra. Och emot varandra, jag har nu inte fattat helt skillnade på orden emot och mot.

gärdestad på teven och elvis samtidig som jag försöker betala över nätet och sitter och tänker helt på mitt samtidig. Det här är ingen framtidsrecept. Jag kan nu inte så mycket bättre, lite bättre bara. Och jag är jättehungrig.

Jag kunde inte bättre och visste inte helt vad jag bar runt på, och nu vet jag ungefär, och det blir en lång väg vidare. inte vilda vägar, det är pausunderhållning. JAg måset verkligen följa rätt spår. Och är många erfarenheter rikare eller fattigare. Det beror på om de kommer till nytta, jag kan inte bli helt ego. 

Den känslan som är täppad hos mig är ledasamheten, det kostar att bära runt på tunga saker. Och släpper dne eller int. Min moster som dog 2013, grät bara innan hon dog. Och jag trodde och trodde att jag bearbetade men kom aldrig i mål. Det gör jag nu aldrig. Men om jag använder det jag lärde undervägs, så kommer det till nytta.

Reklamen på sidan kräver att man alltid är i överskott. Den börjar att skicka skuldbrev när jag inte motsvara deras våg. Jag måste testa ut den där reklamen mera. Och skriva allt motsatt av vad jag tänker? Nu vet jag vad jag får om jag skriver frågatecken. Jag känner mig smart en liten stund, till jag innser att jag inte är det igen.

Det har även varit en resa lite över det normala. Efter detta går det inte att tro bara på det jag ser. Så intelligent är inte jag. Dessutom ser jag dåligt, och måste hitta mina glasögon som min äldsta vackra dotter med sitt vackra hjärta, ja så är det, hjälpte mig att skaffa. Jag vet ni, tänkte, att dem skall jag klara att undvika. Ja, jag har det, men när jag behövde dem hittade jag dem inte.

Hm... någon bättre?