Ja det gick inte så bra att lägga ut ansvaret som en vara ut på anbud, jag blev inte av med min ansvarskänsla, men utmattningen gjorde slut på orken. Har tiden gjort den mera realistisk? Det går inte att veta. Men utmattningen
har jag haft hela livet mera och mindre akut, på samma sätt som jag hade pts redan som barn och obehandlad.
Jag har kloka döttrar den ena tyckte jag paasade till vägledare och den andra till spågumma, den yngsta hade noterat
sig intuitionen, det är allt språk som inte är uttalat. Jag har nog fångat upp mera än som är vanligt.
Norge har en lång kust, med bara hav. Det gör det lite speciellt. Båda min mor och far är
födda i inlandskommuner, men jag är född i Bergen och uppvuxen bredvid en fjord, och svärföläldrarna min bodde nära den finaste streckan där havet inte är svart men lugnt blått.
Norge har sina synder,
konstgödning, uppfunnen av eide och birkeland, sørlendingar, det brukas även i vapenindustrin, som jag tror, och sedan har vi olja-oäventyret, och både gjorde kål på oss. Ja det är många kålhuvuden i
Norge. Grattis Norge, hade ni bara odlat kålhuvuden, i stället för att äga dem.
PÅ natten kommer aha- upplevelser. Jag är född med den moralen eller kompasset jag har. Allt jag hittar av tidliga saker jag äger,
så är det bara så. Jag har blivit vanvårdat, eller med omsorgssvikt och utsatt för våld av olika grader och typer. Kompasset står fast däremot, och det är ingen ting att bråka om, kompasset har jag med,
jag är född så, men det är nog inte helt intakt, sedan jag blev så påhoppad. Det är jag som trasig, men inte kompasset på samma sätt, och jag är inte någon uru guru, då går på vilda
vägar. Då blir det bara spingtävlingar, fram och bak springer vi, och upp och ner, och jag dra krokben på folk och skattar, för att det blir roligt.
Sedan jag är nordman, jaja nästan i alla fall, så har havet
betydelse. Allt från folksagor till närheten. Kultur och tradition. Min momor hade messingahandtak på sina dörrar; då jag var barn såg jag med häpnad på att hon putsade dem före de stora högtiderna, de
blinakde med i julen.
Här jag nu bor, är alla handtak på skåpen i msssing, eller fake messing, det är sannorligen fake, som det mesta i dag. Det jag kom på i natt är att de stoppat in på mitt sovrum,
självklart mitt, en våningsseng, så då min mormor kom, så fikk jag problemen, det eviga tjafset mellan mor och mormor, det var ingen höjdare, och jag har inte klarat på det mentalt, och har så och si, eller nästan
klarat att utradera mormor från hjärnan, det blev allt för illa, med dem tillsammans.
Skulle jag ha varit något om bord på en båt sä är det lots, en som tar båtar över otrygga farvatten och i hamn.
Det går även att skoja lite med orden då. Den ena mostern som dog 2013 var jordmoder, som vi säger, på svenkan heter det barnmorska, hon var sjefjordmor på rikshospitalet i Oslo. De finns många chefar nu på morssidan
och i familjen och min far blev ju även det. Men på farsidan annars är det mera kreativitet. Jag kan ju inte tituelera mig som chef, och jag är inte jordmoder, jag gilar ur, och då blir det urmoder. Och jag är urmodern även
i klädstilen.
Det lät fint, gjorde det inte?