Retoriken är ju väldig individriktad, det är liksom inte socialism, precis. Du kan det, om du kliver in dörren i precis rätt tid. Det är dyrkan av genien. Men sedan alla inte bli retoriska geni, och alla gillar inte dörstockar.
Att underordna sig en tanke eller en ide, är inte något ideal där. Det är inte vi men jag. Du är inte något mål, du är ett medel. och en typ av hjälte som säger precis i rätt tid att nu är det
fel tid, och budskapet går via kommunikationskanaler. Det ingår att du tänker större än andra och sedan påverkar du andra med din genialititet. Och sedan måste en ha hela vertygslådan med sig, ja den retoriska.
Tänk om jag hade varit ett geni, både socialt och tankemessig, och hade fömågan att kliva in i precis rätt tid? Jag är typ motsats, jag kliver in i fel rum och fel tid. En ting jag kan förbättra är baskunskapen
i retorik. All baskunskap, tenderar jag hoppa över, för att den kräver lite mera av mig. Etos och logos och patos, delaktera docera och den sista?, den skall nå andras intellekt och känslor och vara underhållande. jag är
dålig på metatexter. Och vad är jag duktig på? Att vara ordrik? Det är svårt att sätta sig in i retoriska ramar. Det brukar vara andra som berömmer en, inte en själv. Jag föddes in i kollktivt tänk.
Far hade alla böcker från Pax fölag. Vad är fördelen med socilaism. Det är att förstå att alla har de samma grudnläggande behov, mat trygghet och att få kunde gå i skolan, och genomöra skolgången,
sedan alla är duktiga på någonting. Trygghetsystemeten är så viktiga. jag är inte så förtjust i de geniala, det ligger nära elitdyrkan, om geniets överlägsenhet. Det är inte jag som är i
fokus, det är i så fall det som jag ska säga. Ideellt vore det bra om jag kunde framföra budkapet, så att folk hörde orden och inte kollade på mig. Alltså ingen smink, diskret klädsel, och en tydlig röst.
Att stå i vägen för budskapet vore hemskt. Det här är alltså ingen argumentation, det är en inre dialog.