även en sorti

med och utan burkan, haha för mina skämt, förespråkade att följa sin inre kompass i politiken, det hörs jättefarligt ut, då kan man halshugga andra för ingen ting. Alla kan ju hävda att de följer sin inre kompass. Som vanlig går jag i ring, det är som att jag går gömt under ett skynke och ser ingen ting.

ja kräftdjur är födda med inre kompass, dvs ett geografiskt orienteringssinne. Inre kompass är även nämnd i förhållande till etik och moral. Men at säga att det är så för att jag har rätt, det blir ju långdrygt. Jag har rätt, för att jag har rätt, eller rett. Det är ju ingen argunmentation. Jag bara vet, för att jag vet. Jag är bättre än er! Den blir dryg, drygare och drygast. Jag har rätt för att min far växte upp i uren? Alldeles hopplöst, och respektlöst. Jag har för liten koll till att göra det till ett påståande av att någonting är allmängiltig, det är utanför kulturen, och finns som kunskap, oavsett. Har alla den inom sig? eller måste en vara förskjuten som jag blev för att få möjlighet till att lyssna på den? Det är inte det här retoriken vill ha. De vill att jag inte ska vara någon och sedan anamma deras grundantaganden och sedan producera det de redan har bestämt sig för att höra med enbart retoriköron. Det var et drygt påstående, men jag tror tyvärr att det är så.

inte som de flesta, varför krångla till med begrepp som är så svårt tillgängliga, att det når bara fram till någon som kallar sig intellektuella, eller finkulturella. Det geniala är att utrycks sig så enkelt, att få kan förstå det. Det är livsvisdom, det är nedärvt kunskap, och kan bara skaffas via livserfarenhet, lugn och alla som kommer i kontakt med den, känner att den är rätt. Den är utanför orden, men möjligen behövs orden. Varför är jag emot genteknologi, är det på grund av ett långt biologistudium eller pga religion, eller är det bara en visdom från en inre kompass?, men det är många som bär kunskapen, och via den säger det aha, vi är många. Men argumentera för det? Den kunskapen är där bara, och hävda sin rätt däremot blir riktig svårt. Alf Prøysen är genial i sin enkelhet, enkelheten gör den utanför samtida tid och rom. Allt är klinkande klart, utan försvårande ord och tolkningsbara begrepp.

Och de högintellektuella förstår ingen ting. Det sista är ett påstående.