har blivit frvillig i högsta grad, men känslan av att ha en tickande bomb i ett rep efter sig, kommer nog aldrig till att bli borta. Jag är långsam, när jag blir partiledare, för Dom långsammas parti, bli det partipiskan,
och interessekonflikter med Dom snabbas parti. Det som håller liv i mig är min humor, fast den inte är särskilt avancerad. Utan den och ett skävt blick på världen hade jag varit död för decennier sedan. ''Alla
jag gillar, gillar jag att reta, så det är en komplimang.
Sedan jag är långsam och får panik när världen går för fort, har jag börjat att gå pilgrims-vandringarna Björkhagen - Tyresö
på lördager, annanvar lördag. Där finns tid för reflektion och eftertanke, och sedan är det en färd tillsammans med far, som fick ändrat hela Trøndelags skyltor från Pilgrimsleden till Pilgrimsleia, med
diftong och betämd form honkön! Min far som inte var bibel-trogen men som som var ordentlig av sig.
De här skuvarna från skiftet är några riktiga skruvar, fast jag är en skruve med, fattar jag inte riktig logiken
i deras eviga mail, bortsätt från att de säkert tyvärr förstår att de har att göra med en som har alla symptom på dumsnäll-sjukan. Inte säga det vidare bara. För då får jag alla knäppgökar
efter mig. Det räcker med en känsla av en tickande bomb, eller hur?