även en sorti

lärde jag att jag kan bli alldeles tom i huvudet, och ingen common scense dyker upp, utan fusklapp är det körd. Det finns ingen tankar, och det blir borta över lång tid. I stället är det bara ett tomrom. Det var faktisk läskigt, att ingen ting ger något mening av det runt en. Helt blåst i skallen, fullständig idiot. Det värste var inte nervösiteten, men att det inte fanns någon förnuft i toppen. Det var skrämmande tycker jag. Att var helst lost i mitten av alla. Inge tankar dyker upp i huvudet, ingen ting, bara tomrom. Som jag verkligen var idioten. Ingen ting runt gav någon länk till common scense. Och ingen folk gav någon tillknytning till rum och tid. Det var som det var att vara själv på en båt mitt på havet, och ingen hamn i sikte, ja lite Titanic, som virade sig på ett isberg. Men nu finns det snart inga isberg igen så då blev det nästan som ett dragsug. Men som tur var finns det fuskalppar, och koder och signaler som morse. Och som gör att det går att orientera sig i tid och rum. Annars vore det i otid och i orum. Nej, det är inget som heter orum. Är det?

var det dessutom reducerat i flera decennier, det var då jag var i Stockholm och fick nesspray, med kortison, att jag började känna dofter normalt igen. Jag var svagdoftande innan. Smaksinnet är nog mormalt och känslan i kroppen gick i höstas då jag fick igen traumat, det är konstig men jag tappade all normal känslor i kroppen. Det är säkert därfor jag kann känna på mig saker i bland. Med alla dessa åkommer, måtte jag klara mig på något sätt, och konstig nog gjorde jag det. Det låg inte i korten att jag skulle klara mig, sedan jag inte fick något stöd som barn. Livskraft är kanske det som höll liv i mig, jag hade en otrotligt stark livskraft som barn. Jag hoppas den återkommer med.