även en sorti

Jag törs inte att möta henne mer ensam, aldrig, och bara ha med folk osm är ok att göra. SEdan jag inte alltd fångar det upp i tid, blir det lite skyddat boende av det hela. jag har fått nog och vill inte ha någon repris. någonsinne.

har jag verkligen upplevd, när hela dagen har gått, har det gått fem minuter, det är faktisk hemsk, och jag upplevde det då jag hamnade hos min mor denna hösten. Det var hemskt, och jag är hemskt osnäll mot henne när jag säger att jag fortfarnde är livrädd för henne, fast hon är gammal, och borde inte kunna göra en fluga förtred. Men hon verkar fortfarande ha makten till att göra flugor förtred, precis som en flugornas herre. Stackars henne, vilken åkomma är det hon har?.

psykologen som heter Marianne, så skulle man försetälla sig att man gick ner en trapp, men jag klarade inte att komma upp igen, jag förstod inget då, varför sa jag inte bara att jag kom upp igen, för att göra henne glad. Men det var säkert för att jag aldrig kom upp igen helskinnad, som barn. Vissa saker är omöjliga att komma förbi. Och så var det bara. Och så är det bara, fast jag är jätteduktig att få bort det jag inte gillar, så gick det inte med detta. Det levde kvar, fast jag nog hade försökt med alla medel att få det bort fråm min verklighet. Det ju inget man vill ha, och inget att minnas egentligen. Det bllir helt i onödan att ha det som minne. Och jag minns det egentligen inte häller, bara det runt omkring. Som i stycker och i bitar.