även en sorti

Det är ju inte mr och mrs google som manuellt lägger ut reklam, det måste vara en robot-computer som räknar antal ord jag anvädner och sedan dyker atuomatisk en reklam upp, om jag skriver pung, 70 x 7 gånger, så fär de lite problem med reklamen. Det är lättare med goolge än de som vill ta vatten från folk, och står fram och som säger att det inte är en mänsklig rättighet. Det som är med dessa är att det är de som inte säger något alls, de är anonyma och gömmer sig bakom dotterbolaget till dotterbolagets bolag. De som sitter bakom slutna dörrar i slutna rom i hierarki och beslutar utan att känna så mycket. Det är männens värld, det hörs kanske attraktivt ut för vissa, det hörs inte attraktivt ut. Mina mardrömmar handlar om slutna dörrar och slutna rom. Det är lite problem med folk som mig, ja nu finns det riktig många som ser i framtiden och genom dörrar i min släkt, och med att se lite mera än folk flest, det gäller även de som inte ser dirket igenom dem, mera indirekt. Men samtidig är det inte häslosamt att bry sig om de som gömmer sig, det är så klart inte de som borde ha alla pängar, men så länge jag sitter med och använder mina pängar där, så brukar jag upp min lilla energi i onödan. Pängar är bara viktiga när en inte har tillräckligt. Det finns bara ofrihet i att ha för mycket, det finns inte mycket liv, det finns olika aspekter vid livet, frihet från ting och tang och omgås folk som en i grunden inte passar samman med. Livet har det som mest kröbelt i slutna rom med slutna gardiner och sluten mimik. Livet finns inte just där, det kan försöka att tuktas där, och det kan försöka organiseras där, men det måste vara med livet som med betongen, en dag slår maskrosen upp genom asfalten och ger plats för resten av livet. Livet är levande, det rinner fort utom rännor och rör, det kan kontrolleras ett tag, och sedan hittar det nya vägar fram till frihet. Det finns alltid en motrörelse åt det ena eller andra hållet, jag representerar en rörelse, och sedan finns det dem som inte gör det. Men jag garanterar att min rörelse är långt roligare, det går inte att stå emot mina skämt. Jag garanterar att ni kommer att ligga på golvet i latterkramp, och möjligen behöves det en motrörelse om ni skall komma ut ur krampen, för det finns rikrig många skämt, för en som ser lite bakom dörrarna.

Garanterat!

Efter ett vänligt besök av en vänlig väninna, var det som att få hjärnan omrockerat som när Lottovinnaren dras, och hjäncellerna lade sig i en mera harmonisk ordning. Jag har varit igenom gamla brev gamla foton gamla minnen, det finns så mycken omsorg även från min första väninna, min kusin. Det går inte att basera sitt förhållnade på sorgen. Det går inte att ta till beväpnad kostym och bli riddare och skulle slogs mot drakar och väderkvarnar. Jag måste lägga ner alla de lagrade kränkningar och vid varje möte där något kommer i mellan, så gäller det att inte dra fram skrocket, men bara vara. Det går inte att gå i korståg när det inte finns krig, det är bara att börja om igen och om igen, på sitt egna imperfekta livsprojekt. Det går inte att skriva inbjudslistor till sin begravning och utesluta sina gamla vänskap. Allt som är får vara, det finns så många krig över i princip inget. Det finns för många sorger. De finns till slut i onödan.