även en sorti

I går möttes alla triggers, och natten blev en svart mässa, men detta går inte mera, jag har prackat denna blogg på några, och jag kan då inte sänka folk häller, och samtidig säga att jag är snäll. I går lämnade jag in retorikuppgiften för 6: e gång, och nu är den ute på anbud. Men det är flera saker som möttes i går, även klimtascenarier, det är bra att någon vågar att sätta namn på dessa, så vet vi vad vi kan förhålla oss till. Problemet är att folk inte kan samarbeta, och jag vill inte sitta mera och se på detta. Det är jättebra att folk inte vill flyga, men av erfarnehet vet jag att det hjälper inte att vara hövlig, om en vill vara målinriktad, det är otrlog många som tar din plats, din luft och din stol, om du inte tar den. Det som hjälper är att obstrurera, markera, protestera och göra ting totalt annorlunda.

Natten blev ett kaos, magsäcken ville ut av magen, drömmerna var kaos, med mor bror kusiner vår gamla teaksoffa, och allt belv fel. Jag var fel. Jag har nog alltid haft post-stress-reaktioner. Jag har alltid reagerat med att kräkas, fast som regel när jag har maginfluensa, det är bara att allt med mig blir extra dramatisk, även när jag kräks, och i dag kan jag förstå att min äldsta dotter fångade upp detta. Och att jag faktisk är dukig på att koka soppa på en spikare.

Jag vill nu inte riktig följa med i scenrierna, antigen gör en något, annars så backar jag, jag vill inte dö före scenarierna häller. Jag är ju en trevlig person, jag kunde ha startat vilohem för klimatkänsliga, de är nog ofta känsliga, för känslighet är en fin förmåga. Då blir det många goda samtal. Det är bättre att slita med sin självbild, och att vara "dum"- snäll, än att vara stabilt dumond, nej det är ett ord som måste utvecklas, dum-girig, dumdum, dumsindig, dum. Vi har en president eller flera med den förmågan, i mitt hemland har vi en *kristelig* minister som verligen är onddum eller elakond eller ganska enkelt hjärtlös. Ja detta ordet måste vi få en ordning på.

Själv blev jag postis pär i natt, jag kan inte dra andra ner i min värld, post är till för att ge vidare till rätt person med ett smil. Post-stress är när du bär och bär, till det kommer ut på konstiga sätt, som långdragna mardömmar och kräkningar. Det ger ingen mening längre. Det är lika lönnlöst som att sitta och veta alla hemska scnarier, utan förmåga att agera. Det är bortkastad. Antigen gör en det en må, eller så starat en ett vilohem, där det råder lung och de goda samtal.

Nu är jag inte så hemskt anaonym och de har jättegodt kaffe på bilblioteket och hos Edam, och så bjuder jag gärna på kaffe ett samtal och ett skämt. Have a coke and a smile?

Ja det är ett norskt ord, och det tillhör inte superlativen. Den som har hört Northug, vet vad det betyder. Han kommer ifrån min hem-region, och jag undrar om det är kulturen eller om det sitter på gennivå. Jag hade och har ett naturlig anlag, för att vara skrythals, det är inte för att jag tror jag är bättre än andra, det är mera så att när en är med andra en gillar, så kan det levas ut. Och du och du hur det kan gå igång. Det handlar om att i tuffaste backen vråla, den som ramlar först är en köttmes, jag kan dessutom ha ett målande språk, det går ju att berätta med lite dramaturgi, och det går att får lite mera liv i allting som händer och att göra allt till en lek och som om det vore en konkurrens. Då gillar jag inte konkurrens och när folk tar det på dödligt allvar. Det som jag inte förstod var att alla inte är som mig. För många var skrythalsen en självhevdande skrythals, varken mera eller mindre. Det gör livet långt roligare, mindre monotont, mera utmanande och långt lättare, när leken kommer in och förfriskar språk och samvaro. Det är roligt när det funkar och dessto mera oroligt, när det inte gör det. Att ta ifrån någon det som är deras väsen, gör något, kvar en en mes, en mesig mes, då de skjuter sparv med kanoner, eller var det köttmesarna de tog?