känslolivet. Det är rätt enkelt. Jag har två döttrar, de har två rom i mig med precis lika mycken kärlek, det gäller även de få nära relationer jag har, de har var sitt rom med var sin plats
och goda känslor. Jag har haft många olika relationer, om det är en relation så finns det ganska enkla känslor. Däremot är jag inte duktig på att favorisera, manipulera och spela. Det blir för enkelt för
många, de gillar det inte, och sedan jag växte upp i så komplicerade förhällande, fick jag kompencera med att tänka väldig komplicerade tankar. Jag har en otrolig stark rättvisakänsla, den är väldig
grundläggande. Och allt detta ledde in i den idealismen jag arbetar för. Det vill aldrig bli helt rättvist, det är en kamp som vill fortsätta så länge det finns folk på jorden, men sedan gäller det att skapa mest
möjliga rättvisa samhällen.
Jag växte upp så komplicerat och har fått tänka så komplicerade tankar att jag blir alledeles matt eller shack matt av dem. I relationer så är det inte så enkelt,
när någon går, så reagerar jag med sorg, och sorgen kan leda till att relationen får gå, jag är dålig på relationer som kompliceras av spel, favoricerande, manipulerande, orättvisor, ojämlika, och
ojämvikt. I dag finns det som skall till för att klara konsten med relationer. Men det finns så mycket att lära i detta livet. Nu MÅSTE jag inte längre tänke alla komplicerade tankar som har drenerat mig genom livet. Nu
måste jag sätta gränser och ställa större krav på vad jag använder dem på. Nu kan jag få välja vem och vad jag använder dem till. Jag måste göra det lite annorlunda, för jag måste
även ha energi för dem jag är glad i, jag måste ha lite andrum, jag måste ha energi nog för de folken jag tycker om. Jag måste och vill välja bort det som bara drar. Det är inte så att jag överger
moder jord, men den kampen kräver att en inte ödslar sina krafter i onödan, den kräver att jag prioriterar så att jag lever, och sen kan vi ta den matchen, den som handlar om det komplexa livet på jorden, som är så
komplext och anspråkslöst att vi omärklig har närmat oss gränsen och omärkligt över den.
Gränser är till för att respekteras, ganska enkelt.