Vad har de gemensamt? Int så mycket? Kropp har alltid varit tabu, och ofta med en känsla av äckel. Vad har kvinnor gemensamt, de är väldig mycket kropp, blod, barnafödande, ja förr i tiden var det non-stop. Barnafödande
gjorde kropp och psyke om till en design som inte var attraktiv i längden för vissa män. Det hela var väldig cirkulärt, både möjligheten för att få barn, och sedan blev kvinnor fast på gott och ont, närmare
livet. Tiiväxten skall hälst vara rak uppåt, ja just, och vara för evig. Apropå evig, så är evig liv även en alltidsnarvarnde idé. I dag har de dragit den ner till jordelivet, för fick man vänta till
efter döden. Det är inte attraktivt med ett cirkulärt liv, där åldern kuvar dig ner mot jorden, och fråntar dig allt som du har kämpat för av evigt liv. I stället för att accepetera livet, så skall
det bekämpas det med, någon tror att de skall leva kompatibelt meden dator. Ja envar är saliga i sin tro.
Det går att tro att jag inte gillar män, men suck och ack, många av de hövligaste, reflekterande, sympatiska
och schyssta är män, de är även vackra. Det har jag även hört nästan 90 åriga kvinnor säga, och då tänker man kanske äckel, men innuti en 90-årig kvinna är det ungt blod. Det är
bara att andra männsikor äger sig själva. Särskilt yngre kvinnor skall inte anvädnas, de skall inte se ut som män, som modeller; de är kvinnor, lite rundare i fasongen, lite mera cirkulära går det att säga.
I dag kan en kvinna leva som en man, vi har mycket att tacka utvecklingen för, vi som ser på utvecklingen med skepsis. Kvinnor behöver inte å få 17 barn, i dag behöver de inte ha pms, och de kan bli män, om de nu verkligen
vil det, eller mandiga. Och män kan bli till kvinnor, eller kvinnliga. Det finns en kombo i det oändliga, just som med evigheten, eller finns det inget som är evigt och oändlig. Vad med universet, som jag inte gillar att tänka på,
sedan en lärare i mellanstadiet sa att det var oändligt. Är det oändlig? Det simpelthen finns någonting i det oändliga där ute? som aldrig änder, en fortsättning bakom fortsättningen av fortsättningen.
Jag blir illemående av tanken, jag giller nog cirklar, och tenderar att vandra runt i ring.