även en sorti

Den är enkel och nu tar jag den bokstavligen. Det betyder att man gillar älskar och vårdar det som är närmast en själv. Det vill säga i denna turordning: sig själv - barnen - familjen - släkten - vännerna eller kollegor, nätverket, de som liknar mest på dig själv, sitt hemland, sin kontinent, och i detta perspektivet blir det alltid någon som är dom, jag mot dom, familjen mot dom, och vi mot dom. Detta är en princip som naturvetare känner till. Det var nog därför frid på jord kommunism och marknadsliberalismen inte fungerar i praktik. Vi vill inte göra någonting på lika villkor häller, och vi delar inte med oss i onödan. I detta perspektiv går det att se långt efter frid på jorden och förstå varför det inte går att ta in miljöproblemen. Det är doms problem. Och det är viktigare att JAG får köra bil än att dom får det som dom vill. Dess längre vi lever från naturen, dess svårare är det att känna någonting för den och dess svårare är det att ta in informationen. Vi delar på jorden, och är bara en organism av otroligt många, än så länge. Natulig är att röja undan problem, men dess flera djur och natur en röjer undan dess svagare står vi.

Det positiva med närhetsprincipen är att vi vårdar VÅR åker, familjens, byns och landets, dess längre bort dess svårare är det att bry sig om någons åker. Vi vårdar våra tomater, våra gurkor, våra äpplen, våra morötter och vårt växthus. Med en gång vi alla delar på växthuset, så får vi stora problem, och det har vi. Bara dem som fattar att det finns någonting större än dem själva kan bli uppriktig engagerade. I tillägg är kunskapen teoretisk. Vi har nu ett bortfall av 90 % av alla. Om jag är någonting bättre. Nej det har många nackdelar att vara altruistisk anlagd. Jag blir som sagt aldrig rik och populär. I 1987 eller 1988 började universitetet i Bergen undervisning om drivhuseffekten, redan då var ca 90 % av de som forskade på dette klar över de kommande så kallade klimaproblem. Jag var där och pluggade dessa miljöfagen. Hur är det att leva med den kuskapen och överleva? Jag tror att det var min kväva uppväxt som gör att jag kan uthärda kunskapen. Och i de senare år har jag förstått att jag kan få glädja mig över livet trots allt. Jorden har alltid hängt i en tunn tråd, eller värre, den hänger i lösa luften, blev till vid ett bang och allting kan bli borta vid nya bangs! Jag kan njuta av livet, och livets fortsättning. Vi lever här och nu. Det som kallas livsglädje är för någon en given kunskap, medan jag får lära in det. Så är det med mångfald, det går inte att vara duktig på all ting häller.

har det kommit och från jord skall det bli. Ja det elementära kan man läsa i gamla böcker, inte bara vi men allting måste kunna bli till jord igen i ett slutet system. Det är så elementärt att alla verkar ha glömt bort det. Allting vi gör eller lagar som inte kan ingå i jordens cyklar blir det som kallas föroreningar. Det vare sig gifter kemikalier och ämnen som plast som inte är naturliga och därför inte bryts ned av mikroorganismer. Det blir bara mera och mera och flera av dem, och de hotar vår och jordens hälsa. Vi är 7.5 miljarder männskor som älskar produkter som innehåller ämnen som inte försvinner och som inte övergår till någon annan form. År 2050 kommer plasten att väga mera än alla fiskar i havet enligt Greenpeace. Mysigt, vi förorenar i dag allt, luften haven jorden, allt på jorden är dränkt i en mix av vårt avfall av gifter och föremål med obehagligà konsekvenser. Och till jord blir de inte. Att vi blir sjuka av det? Ja om jorden är sjuk så blir vi det med. Det går inte att satsa på att bota konsekvenserna. Canserforskningen borde fokusera på orsaken. Att det mest elementära verkar ingen förstå. Det är klart att den mest obekväma sanningen är också den som är mest svår att svälja. Det var gränslöst roligt med alla produkt, teknik och att vi kunde få allt vi önskade samtidig. Flyga över jorden, överallt, äta precis det vi ville ha just nu, barnen fick alla leker de önskade sig och vi klädde oss i allt från prinsesskläder till riktig outfit för naturen. Det var hur stilig som helst. Det spelade lisom ingen roll vad kläderna innehöll för ämnen, inte maten häller, och vi kände inte att det hade med oss att göra, plastpåserna och de problematiska kemikalierna. Vi hade det så roligt!