även en sorti

och behovet för balans. Nej jag var inte ett barn med speciell fantasi, humor eller känslighet. Som barn var jag lyhörd och med realism, som alltid fick med sig lite mera av det som blev sagt. Det gav inte logik och det skrämde. Jag blev rädd för grymheter men sedan kopplade jag ihop grymheter och fulheter, och kunde inte särskilja dem, de liknar. Alla typ har fulheter i sig, det är den vanligaste metoden att få det som en vill. Att jag blev rädd detta beteende har gjort att jag var lätt att finta ut. Och fortfarande är det. Det är så klart roligt att skrämma någon lättskrämd, det är roligt att säga bö till någon som är rädd för just ordet Bö! När jag har berättat om mina akkileshälar till folk som gillar skrämmas lite, är det just där de gör det, de vet ju vad som funkar. Om jag har varit rädd för att folk jag tycker om skall lämna, så gör de just på detta sättet, då det är så enkelt. Medan jag är upptagen av en fiktiv grund som skakar under mig, så drar de på axlarna, då det jag som är konstig.

Folk som jobbar med människor borde inte använda den metoden, men just där är den som mest mångfaldig och enfaldig. 

Det är inte bra med mångfald eller enfald just där, och till alla som gillar att säga Bö! så är det en glidande omärklig övergång från ful till grym, detta möjliggör system som den under andra världskriget och är en lika stor möjligörare i dag. Det är inte alltid dom andra, för har du inget medvetande om din egen roll, så kan du en dag vara en av dem som jagar bytet i flock.

Akta sig!

jag nu skall sluta så måste det vara med stil, eller hur. Det går då inte att skidhoppa med låga stilkaraktärer. Det är skämmigt eller hur.

Låt oss säga att jag växte upp med ett skåp full av spöken, där var dr. Jekyll and mister Hyde, bara dr. Jekyll och ett riktig Spöke, Eco, vars allting jag sa verkade gå rakt igenom, ja och med Hufsan på semestern och med Shybert som bästa kompis. Ja men se det är ju ett glatt gäng :)

Det var nu ett barn med livlig fantasi, eller hur. Och när någon ruggar lite i skåpet, så hotar det med att öppnas och där kommer spöken fram och det är inte spöket Laban, så det gäller att ha skåpet stängt. Skåpet är målat och dekorerat med gula fina påskliljor,  även kallade narcissusar, snyggt, eller hur.

Det är som en dålig Dickens roman, alla är karikatyrer. Men karikatyrer är lite som holotyper eller Platons idé-värld, de finns på riktig, väl nästan eller hur.

Jämvikt? Det är klart om jag skuldbelägger med karikatyrer så får jag igen, det var det fräckaste för vem vill vara en karikatyr av en karaktär, eller hur.

Ok för jämviktens skuld så är även jag en karaktyr av en karaktär. Och inte alltid Zorro eller Robin Hood, hm fega sniff, stig helmer på sällskapsresan, mr bean, hönan klara, fåret shaun eller ganska enkelt bara Penibel. Eller hur.