även en sorti

Det är där mor sitter när barnen är små, hos oss var det jag som satt där, år ut och år in, mödrarna brukar kunne lämna när barnen blir större. Det kunde inte jag för hon blev aldrig stor. Det har varit min mors högsta önskan att jag skall vara som henne, och aldrig få ha någonting som är större. Hon prackar även på alla hur lika vi är, men hon glömmer bort att hon själv inte orkar att sitta och höra på någon annan än sig själv. Jag satt fortfarande på sängkanten då andra börja dejta pojkar, det går att säga att jag dejtade fanden redan då. Eller det går att säga att jag redan var upptagen. Det är sorgligt när en inte har större mål för sina egna barn. Hon var ett högst krävande barn min mor, det fanns ingen gränser: toadörr och natt, det spelade ingen roll, allt som kunde forseras forsersdes. Men jag kände mig inte som henne, jag tyckte inte som henne, tänkte inte som henne, gillade inte samma folken som henne och det lädde till en hemskt svartsjuka hos henne, hon hatade dem jag gillade, ja ungefär alla ihop, och gjorde vad hon kunde för att förstöra det. Men finns det verkligen sådant i den verkliga världen tänker många. Ja, de flesta gamla sagor är grym reality. Men kom det inga andra vuxna? Nej, ingen kan berätta lögner mera trovärdigt än hon. Det som jag blev, var rädd, jag blev vettskrämd, och än i dag kan folk skrämma mig om de beter sig på detta sättet. Det var omöjligt för en liten flicka att förstå vad hon var med om, men med åren har jag förstått, och för att förstå har jag måtte uthärda skräcken med. En annan drag med sjukdomen till mor var de tvära skiftningarna. Hon kunde vara fullständig alldaglig, men plötsligt hade det vänd och från ett alldaglig blick, var det plötsligt ett ansikte fullt av hat hon vände mot mig. Att jag blev väldig rädd? Så klart, det är nog bara den inerta maskrosen som inte blir det. Och för att gå vidare, måtte jag stänga dörren till detta, som blev till skrämmande minnen. Vidare i livet kan jag häller inte leva vidare på sängkanten i minernas värld, jag kan häller inte längre glömma dem, men nu får detta bli bara en erfarenhet jag bär med mig vidare. Det är ingen godnattasaga precis, och jag fick aldrig höra några godnattasagor häller,

de som skall lugna skrämda barn.

Det är något hemskt okvinnligt med att vara introvert, dvs att allting måste smälta uppe i huvudet, processeras innan det ger någon logik, och sedan när det är alltför sent går det ett ge ett svar. Det är en kognitiv långsamhet, det är en eftertänksamhet, som inte ger några snabba konklutioner. Det är så lätt att misstolka som allt från strategisk till ja gud vet vad. Jag sitter häpnad när samtalet går jättefort och jag har verkligen varit hemskt imponerat över dem som kan säga så mycket så fort. Med åren har jag blitt duktig på att prata med, men det baseras då på ala åren innan då jag tänkte mig ihjäl, dvs jag har i grunden tänkt nog till att kunde prata, men jag får inte sagt riktig det jag behöver och det är alltför lite strategisk. Det liknar min fars sätt, och jag var inte så förtjust i min fars sätt. Det var omanligt med, en gubbe som sitter med en bok i knät, alltid, men ingen får någonsin veta vad han har läst. Det var som om allt försvann inuti honom. Jag har INTE gillat denna sidan. Folk får gärna dejta för min del. Jag tycker det verkar slitsamt. Jag skriver lätt men då är det decennier med tankar som formuleras, många decennier efter de har tänkts. Jag gillar så visst att vara tillsammans med andra och min humor är spontan, men det är inte så mycket annat som är det. När jag är på resor letar jag efter loungor och avskildhet, och jag blir trött av många folk, särskilt de som säger väldig mycket väldig fort. Jag är en bra lyssnare, men det kan lätt misstolkas, för jag är inte längre intresserad av att höra på folk som säger ingenting, NU var jag elak, men det är aldrig roligt att höra på dem som älskar att höra sig själv. De har ju redan många åhörarar. Det att gilla den en är, eller gilla allt det en är, måste en det. Är det inte ok, om jag inte gillar allting jag är. Att inte gilla centrum, att gilla plats luft utrymme perspektiv mönster repetition och att djupdyka i tankar och böcker, detta var en dålig egenreklam, men då släpper jag att dejta; vad betyder egentligen att dejta, är det inte att presentera sin bästa sidor på en och samma gång? Gud fader vad slitsamt.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!