även en sorti

Då jag lästa Greven av Monte cristo som barn, så handlar det om hämnd, den ljuva hämnd.

Hade jag vetat det jag vet nu som ung vuxen hade jag anmäld min familj, för öppen våld, som alla i familjen bevittnade. De hade möjlign ljugit, som jag känner dem i dag. 

Det finns många sätt att reagera och agera på, i många år var det skam och självförakt, det återställer ingen ting.

I många år var det frustration, det har samma effekt som HCl, det fråtar sönder insidan i en.

Att boksatvligen ta hämnd, återställer ingen ting, orätter återsrtäller inte orätter.

Illskan samt det som kallas förlåtelse, är den högsta nivån, där är du starkare mentalt än de som utsatte dig, och de kan aldrig mer komma åt dig, inte känslomässigt.

Oförätter som inte återställs har dock en tendens att få fortsätta, det blir som en rättighet, ett privilegium. Och jag måste även leva med att jag aldrig vet, möjligen ser jag aldrig något till farsarvet. Och först när jag är likgiltig till även det, går det inte att råka mig.

Vårt samhälle skanar helt berättelser som stämmer överens med den privata erfarenhet, vinn och försvinn, skylla sig själv, och löp och köp, cause you deserve it, är ytliga berättelser om ett samhälle utan djup, utan de stora historier om små hjältar, en indelning i stark och svag, och all beundran för dessa som presterar, handlar om ett samhälle som saknar det vesentliga och alternativa historier om vad som är de små dåd, de små jättekliv, om hjärtan som är stora och om alla dem, som i det små gör undervärk. Alla dessa som bär samhället uppe, i det att de ger lite mera än de får. 

Vårt samhälle har en fattigdom utan lika, vi har tappat bort historierna, andrummen och konsten att vara. I och med att alla skulle bli Masters och vara kairos och glänsa, ville ingen vara dem som är vatten glas med sprickor, och som därför vattnar jorden just där det behövs.

är ett begrepp från kurslitteraturen, det er att vara ett med sina tankar, dvs tro att e talar sanningen, eller vara ett med sina känslor, och tro att de berättar sanningen, eller vara ett med sin egen jag-berättelse. Dvs sin egen berättelse om vem jag är. Jag står i fara för detta, utan ett jag är jag ingen, men om jag låser mitt jag till en berättelse finns ingen utväcklingsmöjligheter. En människa har stor möjlighet till att visa på olika sidor, och har ett förändringspotential, om jag skulle ge en jagbeskrivelse utifrå den jag tror på, så är det ju som en tänkande människa, seriös, ambitiös, välmenande, logisk tänkande, analyserande och reflekterande. Jag har ett gott humör, en positiv grundinställning, nyfiken och lyssnande. Detta var en reklam. Jag upplever att jag hade oturen att födas in i en familj, där min personlighet var ett problem, då både mor och bror har behov för att stå lengst fram, de är inte själva hövliga välmenande och har stora ego, som de tycker skall vara normen. Därmed blev det ett problem, som de försökte lösa med att redusera den jag var på olika sätt. Det är svårt att tro annat än gott om sin egen familj, och en tror att ens familj vill en väl. Jag vet inte ens om min mor och bror tycker om mig ens i dag. Under alla år sedan jag flyttade hemifrån, blir min mor psykisk sjuk, andra eller tredje dagen jag är hemma. Först nu kan jag tänka att det är för att hon upplever mig som ett problem. Jag liknar väldig lite på min mor, och det var nog väldig provocerande att få ett barn som inte liknar. Jag var ordentlig och lyssnande hjälpsam och alltför lite självhävdande, jag var ärlig och hövlig. Min mor har försökt att få bort de sidor som stör henne, hon vill att jag skall vara en avbild av henne. Min bror har gett sig på de sidor, som han tycker överglänser hans. De har aldrig visat täcken på ånger fast det var totalt nedbrytande, och jag faktisk hamnade i en lika situation som mor, i en typ av utanförskap i väldig många år, till glädje för mor och bror, då de kunde vidmakthålla sina berättelser. Världen ser inte så snygg ut i verkligheten, men jag hade otur med min ursprungsfamilj. Jag klarAde aldrig att bygga upp något försvar mot mor och bror, det fanns inga berättelser i barndommen om den typ av beteende. Men det vill säga att jag aldrig har fått till att bygga upp något försvar senare i livet och den typ av människa som mor och bror är, är inte så ovanliga. I möte med dessa, blir jag som en bridgespelare, som spelar med öppna kort, och självklart förlorar. Med att ta tag i alla mina relationer och försökt att få någon ordning på dem, är det tydligt att i nära relationer passar jag inte samman med de som måste vara bäst, som är för självhevdande, oärliga, konkurrerande och som inte bryr sig, eller vill kontrollera och äga. De är långt ifrån dåliga människor, men det passar bara inte. För eller senare tar relationen slut. Jag har inte haft kunskap om detta, och i det ligger en kunskapslöshet som leder till problem för dem och mig på sikt. 

Livet är en lång lära och jag kan inte gå oförberedd in i samvaro med andra. I alla jag möter måste jag ha med kunskapen om att dessa kanske inte alls passar mig, att inte sitta med för öppna kort och att lämna i god tid. Men kanske även kunna möta dessa på ett bättre sätt, om jag har ett lite bättre insikt i olikheterna. Jag har som andra bara få människor jag kan ha nära och det är de som liknar mig, de blir aldrig många, men de blir viktiga.

Detta är en jaghistoria, och jag tror på den, fast här har jag framställt mig med positiva ord.  Självklart önsker alla att framstå i ett bra ljus, och för att jag och andra skall kunna det, så måste en välja sin omgengeskrets med omtanke. Att välja de som inte vill ha mig nära egentligen och vise versa, blir fel för dem och mig. Det leder till en relation utan jämbördighet, och där de sämsta sidorna får frodas. Och det gynnar ingen.

nu har jag börjat över gränsen, orkar inte mera passiva folk, orkar inte mera trams om klimatet, som lätt kan förbättras, om alla passiva egos gör något, jag håller på att sätta mitt renommé överstyr, jäklar fasan, de förstör jorden och fy fader nu är det nog, jag skiter i om mitt namn och rykte blir borta jag skiter i det, jag vill häller ha Greenpeace än ett gott renommé. Fy fader jag har fått f..... nog kom igen passiva jäklar, om ni förstör min jord så sätter ja tänderna i er, och då är det slut på er snart, skitstövlar, jag massakrerar er om ni flyger en gång till, skithögar, om ni är så gränslösa dumma att ni förstör jorden ni bor i så tar jag er som trollen äter upp er och jag, orkar inte garnityr, jäkla passiva dumhuvuden, snart får jag ångra mina ord, det finns ingen nåd för den som säger som det är, jäklar häller, jag säger som det är och då skithögar är vi lika, jag förlorar äran och ni förlorar allt, skitstövlar! Att det går an att vara så trög!!! Och jag sa ju att jag var en tönt, det är bars av barn fulla folk och töntar ni får veta hur det egentligen är, så vet ni även det fortsättningen, töntar!!!