även en sorti

Men vilken JAG-historia har jag då, här ute på bloggen? Min jag histora handlar om krav jag aldrig kan nå, om ansvar som leder tilll kronisk känsla av tillkortakommande, ja och så vidare på lite samma visan. Som barn sa vi penga(rna) eller livet, och då har ju folk svårigheter med att välja livet. I mitt fall kan än säga glorien eller livet, båda pängar och glorier glittrar och båda kan vara svåra att välja bort. Jag är bara en vanlig människa och det är inte meningen att jag skall göra mena och vara allting rätt. Rent teoretisk väljer jag livet, men allt som glittrar är svårt att bli av med. Att ha allt för höga krav på sig själv, är ju lika komisk som att sitta på alltför mycket pängar, för om hundra år är allting glömt, och varken pängar, dagens fiktiva pängar eller fiktiva glorier, har någon värde då.

i verkligheten har vi alla olika sidor inom oss, och därmed stora potential i visdom växande och utveckling, säkert genom hela livet, det går att välja lite friare än en tror av reportoaret. Jag kan framställa mig som realist, för det tycker jag att jag är, men även idealist, jag har även fantasi, och kan röra till det, jag har även kraft och ledareförmågor, jag kan lära nytt, och jag kan ramla tillbaka i det gamla, jag har stor inlevelseförmåga, men gillar inte alla, och sedan kan jag tycka precis vad jag vill om mig själv, men fankern vad det blir tråkigt om andra inte tycker det finns någon kvalité med mig. För att få fram kvalitéerna måste det finnas folk en uppskattar uppriktig, som en ser upp till och som har något som gör att en själv inte är centrum av jorden, som gör att någonting är intressant, att luckor öppnas i en, och intressanta samtal kommer i gång och gör något så nya sidor och andra potential öppnas och andra perspektiv träder fram. Alla har någonting att bidraga med i möten, och att lära av andra och att bidraga till andra. Detta kallas utbyte, och det var Anna-Lena som lärde mig detta viktiga perspektiv av livet, då vi kom in på detta temat. Så är det med folk, de lämnar avtryck och spår på sin väg genom hela livet. Anna-Lena var en ensamvarg, men lämnade inte spårlöst. Det fanns mycken visdom, trots att hon valde den ensammaste av alla väger, den förutan andra. En vacker dag hoppas jag hon hittar fram och hem till sitt och sina.