även en sorti

Traditionen tro, nattvakar jag om det blir för mycket för mig, jag ligger och grubblar. En skulle tro att en så opopulär person som jag är, inte skulle behöva möta något hinder på min väg, men konstig nog så är det en hinderbana, det är lite kafka över det hela. En gång i tiden glänste jag, och det fanns skäl till att konkurrera med mig. Då mor insjuknade då jag var 4, var det ett enormt trauma, det var som om toppskottet blev bruten, och allt sedan dess är kompensatorisk. Men då finns det inget att konkurrera med mig om? Nej det tycker jag inte. Men det har fortsatt, och det förvånar mig. Varför? När jag inte fick diplomen på utbildningen borde det inte förvåna mig, erfarenhetsmässig vill de till slut kräva att jag tar mig till månen själv för att hämta det. Hur kan det ha sig. På retoriken behövde den mest eminenta till att underkänna uppgiften, det hade då varit enklare om de gav stöd då jag skrev uppsatsen. Varför väljer de denna lösningen i stället för att bara hjälpa? Det är ju onödigt att sänka någon med bravour. Varje gång jag kommer in i en miljö där det finns någon med behov för makt, brukar de pricka av mig, länge innan jag vet vem de är och sedan sätter de in attacken. Varför, jag är ju genuint snäll, eller är det något annat de ser när de ser mig? Det enda jag har som är lite ovanligt, är att jag kan råka att utbrista, nej men kejsaren har ju inga kläder, om det nu verkligen var så att han kommer utan, men det är ju bara en objektiv reflektion. Då en som jobbar aktivt med miljöfrågor benämnde mig, miljökämpe eller var det hjälte, blev jag rädd, ingen har sagt något positivt till mig så länge jag kan minnas, jag hade inget ställe att integrera kommentaren, och fortfarande har jag inte, det blev en omöjlighet att förhålla sig till, det blev så abstrakt typ som i kvantefysiken. Om en ser på hemsidan eller bloggen, så har jag skrivit och skrivit, precis som jag har presterat och presterat genom livet, utan gillanden tack eller uppskattande ord. Det brukar krävas det orimliga av mig, och med resultatet överpresterande och utan att få diplomen. De brukar tycka om att inte ge mig den. Jag följer inte schemat för att få beundran. Men i dag är jag ju inget hot mot någon? Jag retade upp Google med mitt skrivande om marknadsandelar, de kör konsekvent bars skräpreklam på min sida efter det, men varför? Jag har inga gillanden, säljer ingenting och jag kan inte förvänta det häller på en så kallad anonym blogg. Google har bra ekonomi, och kunde göra skillnaden i dag, då vi är i färd med att släcka ner den blåa planeten, och den blir lika grå och tom som de andra. I dag är det en så stor skillnad mellan de fattiga och de rika, som gör att bara de rikaste kan göra en skillnad. Google har en stor mission i dag, de kunde rädda den blåa planeten från sitt kommande öde, via ett dotterbolag till dotterbolaget, kunde de investera sina pängar på att rädda regnskogen, klimatet, Afrika och Amerika, Asiens, Australiens och Europas sista natur, och inte minst Arktis och Antarktis, som med issmältningen är indikatorer på sammanbrottet av den blåa planeten. De kan faktisk utgöra hela skillnaden i dag. Men detta kan ju inte upplevas som något hot eller vara någon anledning till att ville sänka mig? Det är nog dessutom ingen som läser detta, säkert inte Google häller. Jag har inget namn, är gräsligt lite populär, överlever på typ inga gillanden, och ingen köper någonting av mig. Stupstockar frodas på vägen där jag går, samt krav så höga att jag aldrig kan nå dem. Det brukar vara stjälpsamheten jag möter på färden och inte hjälpsamheten. Dock har det de senaste åren dykt upp människor, som är ok i möten, och som verkar stanna utan fula villkor och som verkar vara av hållbart material. Det är i grunden en ny erfarenhet, de verkar vara utan glädje av att sänks andra, eller att konkurrera om ingenting, eller att behöva överglänsa alla andra. En dag kanske jag kan börja integrera superlativer, och välmänande och välgörande ord. En dag kanske det inte längre tillhör kvantefysiken, men normalfördelningskurvan, men innan dess satsar vi på att Google och Safari räddar de siste områden av den blås planeten, utan finns snart ingen resiliens kvar och den havarerar. Ja, som vår båt mot framtiden havererar den, precis som Titanic gjorde en gång i tiderna.

Jag hade bestämd att avsluta bloggande när körsbären blomstrade i Kungsträdgården, jag tyckte det var ett värdigt avslutande. Nu blev det inte så, då det finns fortfarande ett behov. Jag har för många som tar runt omkring och som inte ger någonting. Det är ju min upplevelse, inte deras. Jag upplever det som en sorts parasitism, men det är nu jag som har för dåligt skydd och gränser, jag äger problemet. Jag måste sluta skriva, det är även ett blottläggande, hur jag skall spara orden eller om mitt liv, blir nu ett rent privat praktisk problem. Det kommer nu inte att existera så länge häller, det öppna nätet, på något sätt kommer det problemet att lösa sig själv. Vi lever i en tid, då det kräsjar ändå, plundringen av jordens alla tillgånger, vill ju självklart ta bort mycket av det vi känner i dag, jag måste ta det lugnt, bloggen blir det minsta problem i framtiden. Jag hoppas för mina barns skull att vi hittar nischerna och får en fin framtid. Vad spelar det för roll med retoriken, och de i storfamiljen, som jag inte passar tillsammans med, det blir viktig att kunna skilja på skruttar från faktiska värden, en process får fortsätta, för jag är bunden till nederlagen om jag inte klarar att skilja ur det värdefulla. Hur lång tid tar den processen? Jag började med en naturblogg, ja självklart trodde jag det gick att skriva objektivt, sedan dog far och sedan tog jag ett val på att lämna dem, som hade lämnat mig, sedan blev det att lämna det, som jag inte behöver, jag är bunden till måsten, folk och saker, som bara jag är bunden till av rädslor för att om jag släpper, så dör jag; ja visst det är den lilla död att släppa taget, men det är den stora döden att hålla kvar taget. Hur lång tid tar det att släppa helt och vill jag överleva?

Rådgöra er inte med spågummor, de flår er med okunskap, jag kan ge spådomar gratis, dessutom är jag jättetrevlig att fika tillsammans med 🤓 Jag och google slåss om att ge så kallade gratis spådomar, jag tror verkligen ni föredrar mina. 

Och dessutom, den som lever vidare får se.