Jag har aldrig levd i komfortzonen, jag vet inte vad det är. Jag kanske förvirrar folk, till ytan är jag sten lugn, som min far, och extremt ordentlig, inuti lever jag totalt utan komfort. Kan det vara det som gör att jag får
så många konstiga krav? Och därför aldrig hittar någon inre komfort? Jag kämpar alltid på, och hittar ingen vila. Jag är SÅ trött! Jag behöver hinna hitta vila.
Ja innan den sista.