På toget, med (skriv)diare. I morgon är det ju askes, utegångsförbud, jag är bortrest på dagen, och blommorna och tårtorna kan prässas genom brevlådan. Jag tar florogram telegram och pengarna kan swishas
oavkortade direkt till mig, och ni betalar all porto, för detta. Jag är bortreist även mentalt på dagen, det går mao inte att nå mig. Dessutom har jag lagt ut anglar i bilvägen, och jag skickar mafiaen efter er, och jag
är fullständigt otillgänglig och jag bits!
Jag undrar verkligen på vad jag håller med på, dess bättre jag mår, dess större stolthet, jag som har en liten förakt för dem som föraktar, föraktar
jag min egen svaghet? är jag för hård mot mig själv och mänskligheten? Jag gråter inte för att inte visa mig svag? Vad är det jag försöker nå, att bli ett snyggt lik? Min far som inte visade vad han
kände, blev ett argt lik. Jag försöker även hålla en fasad för att ingen skall se vem jag är? jag håller dem undan med skämt, och med att överkompencera? jag lagar historier här i ingenmannsland på
nätet, och allt för att undvika att vara en människa? Skam nog måste jag medge, att just så illa ställd är det med mig. Jag MÅSTE se i nåd med mänsklighetens tillkortokommande, för att själv bli
en människa med tillkortakommanden.
Dessutom är jag även relativt kort, för att försöka spåra er av med ett nytt skämt.