även en sorti

När önskar man att det fanns en planet B? Jo efter resan Köbenhavn - Stockholm, som var cansellerad, fick sitta på med ett lokaltåg till Malmö, som inte stoppade i Malmö, men på Hyllevi och Triangeln, jag frågade artigt om det var Bermudatriangeln, det var det inte, de som satt på såg ut som pappersdockor med hipsterkläder som skulade utan att blinka på alla utlänninger utan nåd, fy fader, jag byter planet, jag åker själv till Mars, satans dumma människor.

Jag har födelsedag i morgon, alla har glömt det bortsett från jag och facebook, j f..book och imac och f..google och innesydde chips och robotar och automatiska högtalar. De första vet allt om mig, mina trosmärken och alla mina synder, de föreslår dem automatisk när jag trycker på en tast.  Jag avskyr min samtid, när jag är ferdig med mine studier och avslutade uppgifter så lämnar jag er, allt i från f...book, krom och safari, jag hiver min iphone och m.bookair och ser om de verkligen kan flyga, jag lovar det. Och återvänder till en telefon med vägguttag. Bättre totalt ensam än fake ensam.

Jag har varit i Danmark, där finns en oas av snällhet kvar, oaser är utrotningshotade, de vill ha öken i stället, där ska folk sitta och googla efter vatten, fake vatten medan de torstar ihjäl.

Jag tycker inte om min samtid, du får allting ur en computer, bortsett från liv, det kvitter om en dör av torst här eller på Mars.

Jag misgillar min samtid, den mest ensamma av alla samtider, och jag som vet mycket om illusioner, ser alla sitta med sin, den smarta digitala samtidens Alice i underlandet, jag har lust att möta människor i samtiden, och jag startar en ny facebookgrupp för alla oss som inte vill mötas på f..book, vi tar e live. Eller så får e bli på Mars.

Men egentlige tror jag Kristina har rätt, jag är tvärt om en borderliner, jag går runt med mitt king sized hjärta, och det fylls upp av de öden som jag ser, den orätt men inte längre bara över andras, men även emot mig, jag får fira min födelsedag själv, och inte kolla i den tomma boken och kanske en dag kommer tårerna som en flod, eller som ett hav och hjärtat får igen sin normala storlek. LM, large medium, för lite större än normalen är det dock.

Och jag behöver få gråta, det jag aldrig fick, det är ett enkelt recept, men dock några av oss får lära det från grunden, eller påny, gudfader hur svårt det kan va, eller var det: kan det va?

om ni ser han tjocka på stan så är det Bengt, han är världens snällaste, men vet det knappast. Vi började på gymnastik tillsammans, men han fick sluta för att han var för tjock. Om Bengt är dum, knappast, men blir du hundsad med så börjar man att agera som en hund. Varje gång någon hundsar Bengt äter han lite till och blir ännu tjockare, och lite mera hundsat med. Jag hälsar och säger Hej Bengt och han blir orimligt glad, jag har för dåligt samvete till att ta en längre prat. Om jag vann flera miljoner så skulle inte bara regnskogen få de, även Bengt. Det är något som heter närhetsprincipen, och han heter Bengt.

Om en gör det motsatte av det reklamen uppmanar en till, vill det då gå bra för världen? Eller merparten av reklamen. Det är ett ord som misstolkas och det är ordet respekt, i dag betyder det att alla skall ha respekt men inte ge. Allt man ger är lite minus idag, och en änder upp som en fattigman. Om alla skall ha respekt, men ingen ger, hur blir det då? Men alla har inte förmågan att  visa respekt? Nej så är det, men att belöna avsaknaden? Om alla skall ha och inte ge? Vem betalar det priset? Detta blir en fråga för en vetenskaplig uppsats. Om alla skall ha kärlek men inte ge, om alla får allting, men inte ger någonting, om alla skall ha privilegier, men inte ger, om alla skall ha mest pengar, men inte delar med sig. Väl troligen är vi där i dag, och det ÄR många som betalar ett blodpris. Är vi så nöjda då? Fast blodet kommer närmare och närmare, och murarna måste bli högre och högre och större och större, för att slippe att se alla dem som betalar det rella priset.

En dag kan muren bli till ett fängelse, den dagen för många står utanför den.