även en sorti

jag skall bli när jag blir stor? Ja inte författare, det är även möjlig att jag är utan talang. Jag vill inte bli känd. Jag vill vara fri, obunden av andras tyckanden, om jag skall ha någon större mission, så måste det vara att hjälpa barn i randzonen.

Det är orealistisk att tro att vi får med oss så många till att kämpa för miljön. Efter att ha läst kurslitteraturen, ser det ungefär så illa ut: 

20 % missbrukar rusmedel, 5 % är psykopater, 5 % är narcissistar, 3 % är borderline, 5 % har en svår klinisk depression, 10 % har en svår ångestproblematik, 50 % av föräldrarna passar inte tillsammans och har gärna grälat, så att barnen lider, 1 % har en allvarligare psykisk sjukdom, och några prosent är bipolara. Detta är bara några av de problem som finns hos människor, och då är ALLA fysiska sjukdommar stress och psykosomatiske sjukdommar inte medräknade. Och för varje med problematikk finns det ungefär 5 anhöriga. Det ökar enligt litteraturen i vår ekonomiska och individualistiske kultur. 

Hallåååå, vem av dessa orkar att kravla upp på barrikaderna, när de knappast kan gå. Det är synd om människorna, och i vår fakekultur göms och glöms det bort.

Även jag har bakgrund som anhörig, och det medför ett livslångt handicap.

Visst kan jag stå på barrikaden, men just nu ser det ut att gå åt skogen, skogen går åt skogen!

Det växlar mellan övermod och svårmod, även för mig, jag behöver även få, för att vilja kämpa den här tunga kampen, en måste ge varandra beröm i miljökampen, det går inte att vara sig själv närmast där häller, så en Tack till Alla som kämpar på. Det finns inte några få miljöhjältar, det är inte bäcken men alla bäckar små, som blir till en Å, som gör den stora skilnaden. Och ofta gör de osynliga lite mera, men får aldrig Tack.

Denna tacken är dedikerat till dem.

förlorar en patient. Självklart är det en av Agatha Chriesties böcker. Kan det vara mig? Efter Thomas Erikssons bok omgiven av psykopater försvann flera illusioner. De får många barn, att de inte har känslor reducerar inte drifterna, de får många fruar eller män, inga får flera kärleksbrev än massmördare, och flocken runt dem kallas bönder, och de är lojala. 

Ok jag är inte droppen i havet, och illusionen om att ändra världen från plattformen facebook är just en illusion, det är som att sitta stock ensam i en stuga långt ute i Arjeplog, och på en dålig telefonlinje försöka ringa runt till världen för att den skall var snäll.

Jag gillar inte modern teknik, det är som en barnleksak, det går att göra allting, det är gränslöst och uttråkande.

Jag saknar verkliga miljö, där människor möts, pratar, spelar musik, diskuterar och tillsammans gör de någonting, alldeles själv med illusionen av att vara med i en miljö som på facebook, är bara ett trolleritrick.

Dessutom jag som liknar bridget Jones skall inte vara på Facebook, 0,1 gillanden i snitt och det hela ser snart ut som bridgets dagbok. 

Har då naturen förlorat, ja i första omgång har den det, och med för många folk och med folk som inte är så empatiska som vi tror, är det på tiden att bygga verkliga nätverk I verkligheten. 

Kom igen folkens, nu kör vi! och faceboken? där är de flesta allt för självupptagna, de märker inte om jag är där eller inte, därmed är jag inte droppen för lite eller mycket, vi är snart 8 miljarder styck.