även en sorti

Möjligen och troligen och högst sannorligen, har detta stadium av miljökampen förlorat mig, de går och går och kommer aldrig till dörren. Eller så gör de, det är jag som har gått ur dörren. Jag gillar lite mera action, och allt har sin tid. Jag märker att jag går i otakt, och att jag efter flera år, har tappat glöd och glädje, det går inte att läsa år efter år om utrotning, och nedräkningen är högst obekväm, och den är omvänd proportional med medeltemperaturhöjningen, fast gemensam faktor är mänsklig påverkan. Det är som att sitta i en gryta, de äldar upp under med olja, för då går det fortare, om grytan är jorden, så väntar vi bara på att temperaturen tar död på oss, medan de tycker att det går för långsamt med oljan, så de gör en extra brasa av regnskogen och annat gammalt virke, de som inte redan är döda får sitta och invänta.

Jag kan inte sitta still och vänta på sorti, jag måste uppleva annat, jag kan inte sitta still och räkna ner elefanter, orangutanger, giraffer osv osv. De är även omvänd proportionala med antal människor, ja visst kan jorden fö flera människor. Men de orkar inte vänta på att bli matade.

Jag måste leva utanför Facebook, jag måste jobba konstruktivt om jag skall göra nytta, tiden med 0 gillar är över snart. Jag har vänner jag vill se, jag har fina döttrar, jag har fortfarande natur jag önskar uppleva. Jag måste se det som finns, jag kan inte bara se det som försvinner.

Allting är en process, men jag är på väg in i ett annat läge, det och de som finns.

jag glömde offren, de reella, för i dag känner alla sig som offer, oavsett. Det kan gå sport i all ting. Men de som blir utsatta eller skammade på riktig, de som går duknackade, i fela kläder, som offrades och aldrig blir till folk igen. Deras värde är så förringade att alla ser det på de, looserna som blev så utsatta, att de får vara syndabockarna resten av sitt liv.

Jag kan aldrig se det på det sättet, jag föddes med en överdos empati, i grunnen gör det det svårt att dömma någon. Och det är inte alla som gillar mitt sätt att vara på.

Men jag har ett stort hjärta för offren, jag kunde själv ha hamnat i skamvrån på livsstid. Och jag har fått jobbat mig ut av skamvrån, men det jag fick lära på vägen bort från den, var inte det en skulle ha trott. Det är människans tillkortakommande jag skulle få se på vägen, och otillräcklghet, inte onska eller suverenitet, nejdå! Mogna vuxna? Finns de? Alla barn med skruttiga barndommer som tror att föräldrarna är mogna. 

Hade de det varit så hade de inte varit skruttiga föräldrar. Och om föräldrerna inte tar ansvar för sitt tillkortakommande, skickar de fakturaen vidare till barnen. Som skickar den vidare och vidare.

Det är nog så att vi människor kommer till kort i stort.

Alla har sina förmågor, men ingen har alla samtidig. Kort och gott!

hierarki? Vi får utgå från fakta, och hälften har en IQ under 100. I skolan är det matematisk logisk förmåga som premieras enbart, då har vi skapat förlorare redan i folkskolan. Vill dessa senare försvara den kollektiva miljön? Och utifrån ett logisk matematisk information om miljöfrågorna?

Det blir vinn eller försvinn frågan.

Men vill inte människor oavsett bilda hierarkin med psykopater i toppen? Apropå, så går psykopaterna i folkskolan med, vad gör de där, de driver självklart med splitt och härsk och osnygg mobbning.

Apropå igen, så har vi alla beroendesjukdommar, från sex spel mat shopping, detta är stora lidande men ger det överskott till miljöengagemang?

Och sedan finns sexuella avvik, som även det är och medför enormt lidande, pyromani, mytomani,  och kleptomani. Vill dessa kämpa för klimatet? Och de kriminella?

Och något de kallar neuropsykriatiska sjukdommar. Vi befinner oss alla i något fack, om vi tycker vi går fri från de värsta, så borde det inte leda till högmod men tacksamhet, men summa summarum, och med närhetsprincipen som den mest centrala, hur många orkar stå på barikaderna? Att kriga för sitt folk, ger större logik, oavsett vilken åkomma hen har.

Att jag är fatalist, att jag förstör med att sänka humöret, att jag alldeles har för låga tankar om homos apiens? 

Ja det är gott möjligen, kanske troligen, och eventuelt sannorligen. 

Time will show and Lisa goes to school.