även en sorti

varje gång jag är nere, hakar gogless sig på och vill sälja rysska thailändska och andra kvinnor på min sida, jag förmedlar inte prostitution, och om inte gogless respketerar det, så ska de få se vem de ypper sig med. Det är gogless som förmedlar prostituerade och det borde de hitta andra ställen att göra. Här på datorn och i alla datorer säljer de vad som helst i namnet på, ja inte kan det vara i guds namn. Det här är även ett samhällsproblem, om alla gör vad som helst i frihetens namn, så befinner vi oss alla snart i slaveri. Den obegränsade frihet är slavarnas fader. Den gränselösa frihet utan ansikt, ansvar och medkänlsa. Dags att lämna? ja det är överdags!

Jag växte upp i en familj, där jag klassificerades som fel, det som kom ut av det var att jag valde fel, jag valde det samma. Och igen var jag fel, för om den ena är utan fel, och utan skuld, så får den andra vara både och. Om det blir konkurrens i en familj, och en förlorar, så förlorar alla, viktiga band förstörs, kanske för all tid. 

På kommande tisdag är det black sabbath, det är svart mässa, och det är offerblot. Det är hexbränning, och det är skottpremie på sångfåglar.

Om jag skall ha relationer måste det vara till människor som vet rätt från fel, som har karaktär och som har socialt intellekt högt nog till att inte inkräkta i och över andra människor, jag börjar känna några och alla är än så länge kvinnor. Om det finns män med dessa förmågor, så är det möjligen unikt, men jag har inte känt så många män.

För att klara mig som barn, måtte jag bevara tron på alla och ta alla och allt i bästa mening. Jag har landat så fel här, vissa saker är meningslösa och vissa skadar, omedvetet eller värre medvetet.

Det är för lätt att drepa sångfåglar, och utan sång är de bara grå och trista, och om en har tur hörs ett litet pip, nu och då.

I konkurrens inom familjen dödas någon, konkurrens fungerar så dålig där. Det är så skadligt och så farlig, det är en lek med allas liv. Om en er intelligent förstår en att alla förlorar på det. Men alla förstår det inte, och ser inte konsekvenserna. Annars gjorde de det väl inte?

...det var då jag kollade där Ysma-varningen kom, jag är blå runt ögonen, hela året har jag haft problem med att få ner maten, jag får beröm för att jag avmagras, dragen är blitt markerade. Jag har haft en väldig optimism, jag har en vilja som kan flytta fjäll, det är bara att det kommer i fatt när fjället till slut landar, denna gång på mina fötter. Jag måste medge, att jag det har varit ett hårt år, och om jag skall bli ännu helare, och om jag skall kunna komma ännu vidare, så vill alla orden jag skriver stå mellan mig och steget vidare, jag har sedan barndomen använd logiken för att godkänna mina känslor, om sorgen inte verkar rationell, så finns det ingen anledning att ha sorg; men sorgen frågar inte efter anledning eller orsak, den lever ett eget liv. Det är jag som skall respektera mina känslor, inte skall jag designa dem efter logik, inte om de kan rättferdiggöras eller inte, eller om det är fel eller rätt att känna så. Det jag alltid har varit så rädd för är om att jag släpper allting fram, så vill det ta död på mig. Jag kommer att drunkna i mina tårar. Tänk så patetisk, om de fann mig drunknat i egna tårar, hon dog av självömkan, gosh vilken hemsk död! Men är det bättre om jag dör, i en Ysmautgåva?

Vem Ysma är? Jag har nog sätt henne ungefär 7050 gånger, när jag såg kejsarens nya stil, tillsammans med barnen. Och vad har det med samhället att göra? Kanske är det flera än jag som använder datorn som ersättning för reella känslor, som på olika sätt och med olika medel, gör det som går för att undvika livet, för vad händer då??

Det är just det vi undviker att hitta svaret på.