även en sorti

Jag var på konsert i går, på skansen, det var laleh som sjöng, och det hittade in. Sommaren 2011 lämnade jag Oslo, kvällen innan utøya, och det var Laleh som sjöng på minnessermonin, sedan dess har laleh följd med mig, jag hade min moster i oslo; jag är känslig, det är svårt för en som vill vara rationell att medge denna avigsidan.

Avigsidan har gjort at jag inte tyckte om mig själv i många år, och jag valde folk utfirån avigsidan, jag valde folk som inte har varit glad i mig, sedan jag inte upplevde mig uppskattat som barn.

Jag har aldrig varit älskad för den jag är. Jag skulle vilja uppleva det. Men det går inte att besluta sådant, det är ingen mänsklig rättighet, det är lyx. Och vem har sagt att just jag kom till världen till sådan lyx?

i dag är allting ismer, möjligen är cynismen den rådande. Allting tolkas utifrån bakomliggande motiv, då alltid en ism. Den underliggande ismen. Det finns ingen oskuld, allt och alla har ett motiv, och skulle de inte ha det blir de tilldelad ett; i cynismens ära, passar tweets, korta stick, reklam designade efter motton cynism. Vilken ism som har framkallat cynismen, väl om alla hakar på cynismen, så är de oavsett följare. Att rädda jordens miljö har blivit en isme som måste misstänklggöras, ingen gör någonting utan dold agenda, är ett ledmotiv i samhället. Blommor är ogräs, ogräs-ismen. 

Att inte ha motiv, kallas omotivism, för självklart ligger det en ism bakom, enligt konensus. Att leva i dag är att mistänkliggöras, är du snäll, så kallas det snillism, och skumma planer om godhetens tyrrrani ligger bakom snällheten. Ingen går fri, då är det ingenism. Och skumma planer om att ingengöra allting. Cynismen gynnar cyniker självklart och cynismens pyramidtänkande. På toppen sitter någon och tilldelar andra motiv eller vilken isme du lider av, naivismen ger grund för att utnyttja dessa. De får skylla sig själv, de som är hjälplösa användas av olika ismer, som argument emot de andras ismer. Det är en hobby att hitta ingens motiv och sänka det under namnet ism. Pragmatism, är att göra vad du vill, och relativism, är en strategi. Feminism har blivit något annat än lika villkor. Scientismen har blivit till att försöka svindla världen med forskning. Etnisitism, är en metod, idealism, en annan. Himlen är inte oskyldig blå, det är konspirasionism. Katten har underliggande motiv, den så kallade kattismen, kjärlighet är strategism, och ingenting är spontant, bokom ligger den illvilliga spontanismen. Tro eller teoismen, finns ju i alla länder, nationalismen är på frammarsj, men sedan alla har farliga motiv, enligt tiden, räknas allt som ismer och alla ismer är lika skadliga.

Vad gör en stackare i denna världen, emigrerar ut i skogen, och blir en skum emigrant med motiv om att få med sig flera in i ensamismen. Tvåsamismen passar inte för tresamisten, och är komplett fel för kvartismen. Klimatismen har ett motiv, precis som environmentalismen försöker ta ifrån folk sin egoisme, och bilismen och kolliktivismen har båda motiv eller en ful agenda. Sekterismen är bara en av många parter, kapitalism, liberalisme, neutralism, kommunism, anarkism, alla är samma och alla vill bara sno hegemonin, eller hegemonism.

Detta är en del av vår samtid, det gör det omöjlig att komma någotvart, då du alltid tilläggs ett bakomliggande motiv av illvilja. Den leder till stängde dörrar mellan människor, och det leder inget bra för de som jobbar för något bättre.

Det går inte riktig att komma någotvart, då medvetenheten inte räcker till för vår samtid. Det enkla har blivit hyperkomplext. I bland när svårmodet tar mig, ser jag inga dörrar.

Alla dörrar är målade i olika valörer under epitetet gulism, rödism, blåism, grönism. Inga färger går fri, inga växter eller djur. Vi är alla inramade och stämplade, alla ögonfärger, hårfärger, hudfärger. Och vad med barnen med tindrende ögon och kroppar skapade för rörelse och lek, vi ger dem en platta för säkerhets skuld. Barnets naturliga glädje är för farlig i ett samhälle där alla har en skum agenda, det naturliga kallas i dag naturalism. Du kan hamna i finkan för mindre.

Då jag förstod mera, blev det lite svårare att vara besserwissare. Då jag läste att de som har ptsd, ofta nynnar, förstod jag att jag hade överlävt på att altid ha en sång i huvuvdet, den som passade bäst och omedvetet, den kom även alltid ut av munen, till mångas irritation. Om sångar kan hålla liv i männsikor, så är ju det en otrolig överlevnadsförmåga människor har. Sångarna var livlinan, den var bandet mellan mig och livet. Att ha vandrat så nära avgrunden över så många år, har gjort någonting med mig. Jag har blivit ödmjuk, jag kan aldrig vara bättre än någon. För jag försto det var många som lever nära avgrunden. Jag försto även att vi med våra sansar är så begränsade, och själv om jag aldrig blir direkt troende, så ledde det till en stor respekt för dem med uppriktig tro. 

Det jag har svårare med är de som tror sig vara allting, som snålar på andra, som äter andras mat, som sänker andra, och som inte visar respekt. Fast detta tillhör det mänskliga och utan att accpetera värden som den är, blir det allt svårare att leva här.

Livet har gjort någonting med mig, och det du har i ögonblicket det har du, i morgon kan allt vara borta. Troligen inte, men livet är inte förutsägbart. Att glädja sig över det jag har, i stället för att alltid vara missnöjd, är en kunskap om livet. Det finns liksom inga kroniska tillstånd, men just när livet är som bäst, så finns det en tacksamhet med.