även en sorti

Det finns en fara med att skriva och tänka för mycket, ann heberlein har använd sitt liv på det och verkar ha kommit i en återvändsgränd. Det går att landa fel om en drar EN fel konklusion, och fortsätter därifrån vidare. Jag har även känd att detta är någonting jag borde sluta med. Det är ett klart behov för att utrycka sig, men konsten att veta när det är dags att sluta är svår. Jag tror jag kan ha ett problem där. I början fanns ett behov för att komma vidare, nu har jag det. Jag tror även att jag har ett problem i att jag tycker vägen är mera intressant en målet, men utan något syfte, eller utan mål och mening med skrivande, tar orden bara plats. Det kan gå under ansvarslöshet, och det är inte bra, för en som har kallat sig ansvar tidigare. 

Vad gör jag då, allt är redan skrivit, de verkligen goda romaner, noveller, psykologi och de stora tänkare, har redan tänkt och skrivit ner det.

Paperbackwriter? Nej, det blir så långt från målskivan. Eller avlutar innan leken blev god?

och berättigismen. Finns det mänskliga rättigheter. Det finns väl egentligen inte, men så klart, så finns det naturlig frisk luft och sötvatten, fast vattnet är inte lika fördelat över jorden. Mänskliga rättigheter är ett sätt att fördela godorna, så som almannarätten. Men vi är en art bland många, och sant: ingen har egentligen större rättigheter än andra. Meningen om mänkliga rättigheter är olika efter vem du frågar. De som har en berättignade natur, vill tycka de har större rättigheter än andra, när nestle tappar sötvatten för att sälja i plastflaskor, påstår de att sötvatten inte är någon mänsklig rättighet, och vad gör de då? är det det som kallas egenmäktig förfärelse?

Människan vill alltid jämföra sig och aldrig ha mindre än någon annan, det är eller kallas fattigdom, i dag är fattigdom här att inte ha råd med macbook, och räknas som lågststus, men om det är frivlligt, kallas det medvetenhet, och har status.

Alla har föräldrar med och mor- och farföräldrar, och ett nätverk. men det är ingen självklarhet, och de flesta troligen och konstig nog, vill ha stora sår efter barndommen, och inte känna sig tillräcklig älskade. Det är då tydligen en upplävd rättighet, för barnen är beroende av föräldrar, och anser de almäktiga, och vet inte att de aller flesta förädrar kommer till kort. Det borde ha varit en mänsklig rättighet att känna sig älskade, men är tydligen inte så.

Med högre levnadstandard, vill alltmera lyx upplevas som en mänsklig rättighet, jämförbart med de andra i samhället, och i dag har vi en situation, där vi plundrar naturen (repetition) för att vi skall ha samma standard som alla andra. Och få av oss vill ge från oss t.ex datorn, mobilen eller macbooken, vi fokuserar gärna på det andra har för mycket. 

En digression är om en kan ändra världen utfirån plattformar, som facebook, internet o.l. som på ett sätt är till för att kontrollera oss, trots friheten det ger? Kan man anvädna sig av de medel som är skapade av överflöd? och ville vi ge avkall på allt detta för att rädda de andras arter rättigheter??

Om vi inte var omättliga som art, så kunne vi levt hållbart, men för att överleva, så finns det en kraft i att gynna sig mera och mera, och det ses som naturlig, och att jämföra sig med de som finns nära.

Det finns inga självklara svar. De finns utifrån en teoretisk modell, men vissa modeller vill leda till bättre samhällen än andra, men männsikor är inte intresserade av teorietiska modeller, de är intresserade av sina egna rättigheter, ganska enkelt, och ganska så förödande.