även en sorti

måste. Sitter på läsesal för att läsa pensum, jag sitter på facebook och laborerar mellan norska o svenska, snart kan jag inget.

Jag tänker på allt annat än pensum, familjeterapins grundar, jag började tänka på alla arga män eller människor eller män i skor. Män tänker väldig i lådor, och bara i sin låda, därmed blir det väldig mycket fel eller rätt. 

Men låt oss säga, att lediggång är roten till allt ont, det är ett statement. Om vi överflödiggör mänen, där många är duktiga kroppsarbetare och ersätter dem med robotar. Jag tror att människor som tråkar, särskilt män, vill välja destruktion, dvs att hata någon. Det ligger nära all mänskligt beteende, och de som inte själv vill vara fel, lägger det hos några andra.

Det finns många argument mot computersamhället, folk behöver göra nytta, det gör de inte bakom en dator.

Varför göra allt så komplext som stela teorier, de missar essensen då de har för få faktorar i sin analys. Folk behöver känna sig nyttiga och behövda, då gör de nytta i stället för onytta.

Ni får skicka mig brev i fall bristar i teorin! Vid lite mera arbete kommer den ersätta samtliga gamla. Garanterar!

så är många kvinnor närmare sitt känsloliv sitt samvete, och sedan män lättare kan frisläppa sig från känslor, blir allt de gör mera lekfullt galet, genialt och geniförklarat. Det spelar ni mindre roll i dessa klimat och miljötider.

Jag skall flyga, tur och retur hem, tillsammans två timmar, jag mår inte bra av det längre, om jag skall stå för någonting så gör jag inte det. Om jag står för att bryta banden och inte gör det?

Jag kommer att flytta herifrån, det är dottern som blir vuxen om ett år, som holder kvar mig. Det är någonting de kallar kärlek, till barnen är den urstark. Men när hon är vuxen, så är det på tiden att lufsa hem, då har jag inget bråttom och kan göra som min urmoder, som kom över fjällen från jämtland och till Trøndelag, släktgranskarna klurade länge på den frågan, i dag känner de historien. Här skriver jag med norsk rättstavningsprogram, och måste rätta orden omvänd, det är nog svorsk, och det är ok. Jag vill inte sitta här i världens utkant längre, centrala Stockholm, jag vill hem, så behöver jag inte flyga mera.

Mitt uoppdrag är slutförd, jag följde med till Sverige med en dotter och fick en dotter till, och uppgiften blev att få dem vuxna och i best möjligt skick, att försöka bryta mönstret från min uppväxt, där jag for illa. Jag har två duktiga och fina döttrar, utan skavsår blev det inte, men vuxna och kompetenta blev de. Jag har ingen roll här mera när yngsta dottern blir vuxen, bortsett från när de behöver mig, så klart.

Jag har börjat resan hem, det blir inte med flyg, jag måste se igen all ting, min fars gård, sätern, fjällen och även min mors hemort, jag måste göra som min far och min urmoder, vandra över fjällen och ta in allt det lilla, blommorna doftena mossan gråstenarna vattnet forssen bäcken och gå baklänges in i framtiden, medan jag fortfarande finns. Det är inget som väntar på mig där, och dess lösare vandrar jag i tid och rum, där finns inte andra band än det jag tar in, om det blir oväder, så sitter jag riktig löst.