Jag får skriva den här, annars så skrivs den inte, jag har även snart glömt bort retoriken som jag ville försöka avluta. Jag har läst kurslittertur, sedan facebook, sedan här och sedan själv. jag medger
att jag är social, jag dör snart av min eget sällskap. Ni Trist. Om jag skall skriva en insändare så har jag glömt vad folk är upptagna av, ja bortsätt från transportstyrelsen. men torkan i stockholmsområde
stör kanske någon?
Jag skriver det samma om igen, nästan ingen reagerar. Eller gör de, det kan inte jag veta, fast inte så många gilllar det. Men flera är upptgana av djurvård, ekomat, att vara ok. Men ännu
tycker de att det är ok att flyga, eller de förstår inte sammanhangen. Det är för naturlig.
Retroikens argumentation innhåller ett huvudargiumnet, saedan skriver en två underargument ett motargument, som en sedan
argumenterar emot, gjentar huvudargumnetet och sedan slutkläm. Ja ungefär så var det.
Torkan i Stockholmsområdet är obehaglig.
De senaste åren har det regnat väldig lite i östra Sverige,
och vi har ständig skotgbrandfara. Om vintern snöar det för lite, och grudnvattnet minskar.
Det kan vara tecken på att vi har fått en varig ändring av klmat och natur!
Jag tycker det borde leda till att vi tänker
lite mera på hur vi lever, och att vi tänker lite mera framöver.
I andra länder är det extra varmt, extra många skogbränder och i vissa områden är det oftare översvämmningar.
Det går
ju att förebygga med vatningsförbud, flomvarningar, flomskydd, och med att varna folk för extremvärmen.
Men vore det inte trevligare om vi fick tillbaka att naturen reglelerar detta själv?
Och sedan kan vi njuta av den,
med att plocka bär, vandra, bada, fiska, fika och dela upplevelsen tillsammans.
Om vi låter naturen sköta sig själv, så vill den ge oss många fina uppleveser.
Men då måste vi respektera den, så
det inte kommer störningar i den, som när vi jämt kör bil och flyg och shoppar.
Som om den tål obegränsad inntrång och aktivitet från väldig många folk, och lite för mycken av vår fritid
spenderar vi utomlands.
Låt oss i första hand uppleva naturen nära, sköta om den och dela upplevelsen tillsammans med våra nära och kära.
Hälsningar en som är gillar naturen vår.
Schmock, här går jag lite genvägar med att fokusera på närnaturen, men fakta är ju att det är den som blir borta.
Här hade jag behövd korrektur, jag orkar inte följa strikt argumentationsmall.
Det jag undrar över är om jag underskattar folk, normännen anvädner naturen mycket och finns inte upptagna av att skydda den. Det finns inte i medvetande att det är problem. Ergo faller lite av det hela bort. Gör det egna engagemanget
blind, är det enkelt spårig, torftigt som torkan, eller är den för lite kontroversiell. Saknar den det som fångar, är det platt, självklart, finns det inget som gjör att jag vill nå fram, eller är det så
enkelt att jag får ta mig ut och möta folk, jag blir dödtrist av att sitta här och spekulera i någonting som jag inte har någon aning om, och här finns det ingen att fråga.
Kanske om jag vädner på
det hela och skriver att jag hatar naturen och att vi måste av med den, så ville det komma respons i alla fall: HashtagNaturhataren!