även en sorti

Nu är jag snart färdig med boken Familjterapins grunder.

Och jag får dra konklusionen att uppväxten inte var ok, men att det kunde varit värre. 

Det finns de som inte får någon chans alls. Det är dags att lägga det bakom. Det som har kommit mera fram, är ju de styrkor familjen soh släkten hade, det finns i det hela många av dem. Sjukdom och tillkortakommande är inte ovanligt, att barn far illa är allt för vanligt, och någon är eller föblir chanslösa. Släkten kommer ju från gott-folk med medvetande, arbetsamma, och som har tagit ställning, den innehåller även en historia av alkoholism, sjukdommar, mord och pedofili, ja de utförde inte som jag vet, men blev utsatta. Ja, någon långt bakåt, slog och stack varandra ner, men det är längre bakåt. I historian finns ställningtagande i krigsåren, ansvarkänsla, pliktkäsnla, men även mycken olycklig kärlek, konflikter, familjeheder, konkurrens, och för mycken eller för liten empati, eller medkänsla. Det finns kristna, hedningar, folktroende, bönder, spelemän, musiker, skrivande och praktiker, smedar, vandrare, och naturglada folk, karriärister, idelaister, de som blev någonting och de som inte blev det. Det finns i dag vanligt folk, men släkten i dag lever i ett välfärdsamhälle som vi alla har tagit för givet. Vi har tagit det så förgivet, att vi inte förstår, att välferd och rikedommen inte är naturlig, det är inte naturlig att tro att vi är skyddade varelser, och att det skulle vara för evigt, eller som min barantro sa: att efter sju feta kommer sju magra år. Och att vi människor lever under precis samma förhold som orangutangerna. Det finns ingen garanti för vår existens, om vi ävnetyrar den så finns vi inte mera.

Och det har inte släkten förstått än.

Jag får skriva den här, annars så skrivs den inte, jag har även snart glömt bort retoriken som jag ville försöka avluta. Jag har läst kurslittertur, sedan facebook, sedan här och sedan själv. jag medger att jag är social, jag dör snart av min eget sällskap. Ni Trist. Om jag skall skriva en insändare så har jag glömt vad folk är upptagna av, ja bortsätt från transportstyrelsen. men torkan i stockholmsområde stör kanske någon?

Jag skriver det samma om igen, nästan ingen reagerar. Eller gör de, det kan inte jag veta, fast inte så många gilllar det. Men flera är upptgana av djurvård, ekomat, att vara ok. Men ännu tycker de att det är ok att flyga, eller de förstår inte sammanhangen. Det är för naturlig.

Retroikens argumentation innhåller ett huvudargiumnet, saedan skriver en två underargument ett motargument, som en sedan argumenterar emot, gjentar huvudargumnetet och sedan slutkläm. Ja ungefär så var det.

 

Torkan i Stockholmsområdet är obehaglig.

De senaste åren har det regnat väldig lite i östra Sverige, och vi har ständig skotgbrandfara. Om vintern snöar det för lite, och grudnvattnet minskar.

Det kan vara tecken på att vi har fått en varig ändring av klmat och natur!

Jag tycker det borde leda till att vi tänker lite mera på hur vi lever, och att vi tänker lite mera framöver.

I andra länder är det extra varmt, extra många skogbränder och i vissa områden är det oftare översvämmningar.

Det går ju att förebygga med vatningsförbud, flomvarningar, flomskydd, och med att varna folk för extremvärmen.

Men vore det inte trevligare om vi fick tillbaka att naturen reglelerar detta själv?

Och sedan kan vi njuta av den, med att plocka bär, vandra, bada, fiska, fika och dela upplevelsen tillsammans.

Om vi låter naturen sköta sig själv, så vill den ge oss många fina uppleveser.

Men då måste vi respektera den, så det inte kommer störningar i den, som när vi jämt kör bil och flyg och shoppar.

Som om den tål obegränsad inntrång och aktivitet från väldig många folk, och lite för mycken av vår fritid spenderar vi utomlands.

Låt oss i första hand uppleva naturen nära, sköta om den och dela upplevelsen tillsammans med våra nära och kära.

Hälsningar en som är gillar naturen vår. 

 

Schmock, här går jag lite genvägar med att fokusera på närnaturen, men fakta är ju att det är den som blir borta. 

Här hade jag behövd korrektur, jag orkar inte följa strikt argumentationsmall. Det jag undrar över är om jag underskattar folk, normännen anvädner naturen mycket och finns inte upptagna av att skydda den. Det finns inte i medvetande att det är problem. Ergo faller lite av det hela bort. Gör det egna engagemanget blind, är det enkelt spårig, torftigt som torkan, eller är den för lite kontroversiell. Saknar den det som fångar, är det platt, självklart, finns det inget som gjör att jag vill nå fram, eller är det så enkelt att jag får ta mig ut och möta folk, jag blir dödtrist av att sitta här och spekulera i någonting som jag inte har någon aning om, och här finns det ingen att fråga.

Kanske om jag vädner på det hela och skriver att jag hatar naturen och att vi måste av med den, så ville det komma respons i alla fall: HashtagNaturhataren!

Den störste skillnaden på mig och min mor, är troligen hennes avsaknad av spärrar, jag har många, medan hon har problemet med att bli av med alla folken, som hon involverar sig i, har jag aldrig haft någon efter mig, tvärt om kunde jag och katten lägat död ett par månader, om inte yngsta dottern bodde här, ofta satt jag och hörde när mor konverserade med mina få kompisar. Jag är social, men bara ett par timmar innan jag blir trött. Jag är försiktig, tar inte så lätt för mig, passar på folk, öppnar dörren när jag ser det behövs, och tenderar att inte ta kontakt. Visst har det ändrat sig och jag har intuition, humor och kan även ha det riktig rolig i sällskap med andra. Men telefonen ringer inte, sms är sällsynta, och någonting med min stil värkar inte bjuda in folk. Min mor involverar sig på ett sätt, så att hon har överflöd, och måste bli sjuk för att de skall gå. Självklart är inte min mors sätt det bästa, men en mellanting mellan hon och jag? 

Det vore illa om de fann mig och katten flera år efter, och det står i tidningen:

Ensamheten hade inget ansikte.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!