även en sorti

i öknen. Åren i högstadiet, gymnasiet och som ung studerande var värst. Det var snack om att överleva stunden. Men oaser fanns. Oslomarit och familjen omgjorde sin trädgård till en oas det året de bodde där. Då var jag 14. Sedan var det kusinen, vi reste till oaser i Europa då jag bodde i Trondheim. Men vissa omgjorde stunden till oaser. Och min lärare i högstadiet var en av dem. Han införde gympa i början av lektionen, och vi fick plugga sånger! Jag fick i uppdrag att läsa om Lisbet från Nypan, den sista norska "häxan" som blev bränd i medeltiden, ja de var lite efterblivne i tid, där jag kommer i från, Lisbet blev bränd inte långt från för jag är uppvuxen. Jag har glömt Lisbet och hennar öde, men inte sångarna. De var en riktig oas, det var visor från närområdet men han gillade även Taube min lärare. Och just denna blev min favorit av någon anledning. Visan kommer ovanför. 

efter semestern så måste jag återhämta mig ett tag, jag är platt som jorden på medeltiden.

Tänk att detta återkommer, tänk att så är livet, tänk att det är en period, tänk att jag fortfarande lever, tänk att humöret kommer tillbaka, tänk att jag dansar med Andersson, lilla jag lilla jag med Fritjof Andersson? Nu damen spårade du ur, detta är en visa! Dessutom så trampar Fritjof mig kanske på tårna!

Tänk om!