även en sorti

med en annan sida, jag är och blir realist, det är det jag gillar. Men så har jag den andra sidan, där jag har ett stort utrycksbehov, jag ville bli dansare, eller jag skulle ha blivit sångare, sedan sittar jag här och utryckar mig, icke riktig ok. Skall vi nu säga att sista ordet här är sagt. I Kate Bush hittar jag ett utrycks-sätt med både dans och sång, den har hängt med mig alltid och är kanske min sång, fast själva texten inte passar till 100 %, men bad dreams in the night- slingan förljer mig, den passar. Det är kanske det som gör mig lite originell, en relaist med så stort utrycks-behov, och där imellan blir det lite klantigt.

beslut. Just, nattvakan, och beslut och beslut, men just detta fungerar inte. Nattvakan kommer av att det inte fungerar och fungerar det inte så leder det till nattvaka. Att besluta något är målinriktad, just nu ser jag inte målet. Men en ledtråd är när det inte fungerar så är en inte nära målet, då är jag på avvägar, och målet är? Att dra sig ur engagemanget på Facebook, där skall jag bara vara när jag sover. Att fortsätta skriva, men var? Och inte här, radera? Troligen. Att söka jobb, ja det blir nästa, är det därför jag inte sover? Om jag får utbildningen godkänt är det det som väntar. Att ständigt omorientera sig, att ständig definiera sitt liv på ny och på ny. Att ta betalat för arbetet jag gör? Det är säkert alldeles ett måste. Att skriva och jobba mot betalning, och få konkreta mått för det jag gör, som ett fotavtryck, och radera detta projekt. Jag har ju tänkt det länge, steg ett blir att söka jobb, steg två är att lämna Stockholm, steg tre är? Jag är en person som gillar rutiner och upprepningar, det har varit brist på det och sammanhang och mål och mening. Sömnlös? Det leder motsatt, det leder till brist på allting som skall till för steg ett, två och tre. Beslut? Energi, livskraft, motivation. Det går inte att besluta dem, de kommer av? Mål? Något att se fram mot, mening? Att önskas, att ta plats, att göra allting konkret, annars blir allting illusioner som jag inte sover på. Illusioner av att skiva som här, konkretisera, mått, plats innehåll och att ta bort allt som inte är konkret, som baseras på illusioner, dvs skriva för någon och med mått så att allt blir konkret? Handfast, men hur komma dit? Sömnlös, suddigt och luddigt, illusioner. Ideellt och inte ideellt för mig. Mönster? Vanor eller ovanor? Illusioner ideellt inget konkret kontra handfast mått och sammanhang. Detta är väldig diffust för mig och tar energi, det är som att sitta i en mossa och försöka ta sig till fjällets topp. Var sviker min logik, eller kommer allting av sig själv, om jag släpper? Släpper vadå? Jag kommer inte nåtvart om jag släpper, och inte konkretiserar, grubblande sömnlös och högst lite ideellt.