även en sorti

är sluten? Troligen inte, men på något sätt är jag tillbaka till Anne Franks dagbok, till gjenta mi -från far, står det i boken, som det inte står när är utgiven, men är översatt av Inger Hagerup, 3:e upplaga på Dreyers förlag. Namnet och födelsedagsdatum är samma. Troligen är jag inte bara kallat upp efter min mormors mor Anna. Och den skulle bli avgörande, det är gott möjlig att jag hade blivit en engagerat människa oavsett, men sedan den var i början fick den så viktig roll. Och omedvetet har jag själv vald att skriva som typ dagbok, fast utan tanke på vad det blev. Det är möjlig det är kvinnlig att skriva dagbok, intresset för att bli en pärm saknas totalt, och även att mitt namn skulle stå i famtiden, ja den vi förstör - framtiden. Att ha varit så social som jag var som barn och stark och måste anpassa sig till ett introvert liv, gav mig många insikter. Och jag har levt med närvaro till livet, och vill inte ha om det. Det kostar för mycket att inte vara likgiltig och priset har varit för högt. I en världen där folk bryr sig för lite, hade jag inte orkat en gång till. Och varför bryr jag mig då? Det är för att jorden är så fin, en estetisk ur- gammal dam och för att jag även har döttrar, och att ingen får förstöra jordens skönhet, det kvittar om jag är där eller inte. Det är inte jag som är jordens centrum och inte någon annan människa häller. Jorden är ingens ägendom. Oen tillhör ingen. Och hade jag visst ville jag delat det med mina döttrar, inte shopping eller annat oviktigt. Men att se och inte röra. Att inte vara likgiltig ät uttröttande och utmattande och sorgligt. Det är ett medlidande och det handlar om att uthärda. Att just jag valde biologi och hamnade i miljörörelsen hade varit meningsgivande om vi byggde upp framtiden efter livets premisser. Att se på motsatsen är inte roligt. Jorden har blivit som ett läger, vi gasar på, och utrotar efter urgamla metoder, men nu är det inte de andra vi tar. Det är inte dem men Vi vi tar, Att läsa Anne Frank som väldig ung och se historien upprepar sig är inget roligt. Jag behöver lång semester, för jag börjar ta större och större ansvar, och dör i förtid av det, utan större glädje av det hela. Men det är inte så att livet skall vara lyckligt, om vi delade på ansvaret vore ok, för medan världens lyckligaste folk förstör jorden, så kan jag bara känna mig olycklig. Det var vågen och en balans till fattas. Om vi skall dela på lyckan måste vi dela på ansvaret med.

godhet eller ondhet. Den är ganska banal, för det är hur du beter dig varje dag gentemot andra. Det kostar mera att bete sig bra, och ger mindre lön. Men det är den attityd som utgör samhällsattityden. När den sjunker som det har gjort flera decennier, så ökar självmorden. Om inte du läkaren kontoret orkar bemöta personen bra, det kan vara den endaste personen har mött under lång tid, är din attityd den avgörande. En dålig attityd från dig läkaren eller myndigheten kan vara den stora eller lilla skillnaden. Den ger ingen staus, ingen lön inga utmärkelser, därför är de så få dessa som utgör den banala godhet, och som utgör skillnaden mellan liv och död, dessa som aldrig sjunker så lågt att de deltar på mobbning, som aldrig inte sänker någon, de som ger sin plats till andra och de som inte tystnar när klimathot eller andra hot råkar någon. De som inte snålar på andra och blir någonting större än andra, med att göra slut på dem. De som aldrig får någon plats på pallen för att det är mallen att uppföra sig på ett sätt som aldrig äventyrar andra. Den banala godhet, som alla tar för givet tills den inte finns kvar? Det gäller att vakta om någonting som vi tar för givet, men som inte alls är normen. Det gäller att vakta den banala godhet, som är hjälpsamhet, uppmärksamhet, välvilja och skillnaden mellan att vara och inte vara. För mänskligheten.

är vinnare. Det är val i Norge. Hur gör en när dumheten är vinnare. Tydligen är halvparten av befolkningen som röstar på dem som inte sköter någonting. Som tror på egoismen, och det som värre är. Det spelar ingen ting vad en säger, de röstar så oavsätt. Det är inte ok, det är hela demokratins falit. Hur kan vi skapa ett samhälle utan diktatur för att göra detta omöjligt i framtiden? För det att det baseres på så enkel logik, att det baseres på dumhet. Alla som röstar är inte alls elaka, men klarar inte att se, men några njuter av dumhetarna och den fula framtiden. Det är en öppen fråga, för igen kommer frågan upp hur en släpper se dumheterna och hur en skapar en samvaro baserat på en högre grad av glädje med likasinnade. För det verkar inte hjälpa och sliter ut dem som inte vill ha dumhetena. Det är säkert halvparten som alltid genom historien vill rösta eller välja så här om de kan. Vi gillar ju inte det vi kallar svaghet, vi odlar vinnare, och med dessa ideal vill det vara en hopplös kamp, fast vi krashar klotet när dumheterna råder. Jag ser på det som en dålig pjäs, men de som vill ha den, vill det. Jag orkar inte, finns det en ledig fjällgård till salu billigt, där jag inte behöver se några. Dumheterna tar stor plats, och jag tänker att det är bortkastat art investera mera sorg på dem. Jag önskar vara lite smartare, jag önskar att ha ork kvar. Vi går mot tuffa tider, kollaps och svält. Jag vill vara förberedd och hälst omgiven av folk jag tycker om. Och som inte bara tar. Jag har gått i kollaps själv för att motverka jordens kollaps, men inget når fram. Jag vill helst inte ge upp krafterna före. Om vi vore flera, så måste vi kämpa smart och snåla med energin. Dumheterna tjänar på att jag är utbränd, men jag gör inte. I över 30 år har jag kämpat, nu ser jag att det inte når fram, det är inte jag som äger firman Dumhet o co.