även en sorti

Vi är i ett läge av sammanbrott, och vi har inga mått eller politik för annat än det gamla, nu är vi i en situation där resursbristen är råvaran eller naturen. Det är brist på alt, haven är genomförorenade, det är även luften, samt all som behövs för levande liv på jorden, då även jorden är genomförorenad, men är det någon alls som vill ha det så? Ingen med kunskap, inga folk med barn, ingen vill detta medvetet, utom enstaka. Och ingen har glädje av det på lite sikt. Faran för krig, när det bryter samman är stor, och det är det nu. Samt epedimier och elände. Om ingen vill, så hur tog vi oss hela vägen hit? Det är nog för att vi har njutit så gott av det under lång tid. Det gav en känsla av frihet, osårbarhet, och obegränsad tillgång på allt. Och det kräver en medvetandehet, som få vill ha. Många har sparat ett liv, och vill ha det så vidare. Att ta in att det var förgänglig och bara en begränsad tid, klarar inte folk ta in.Och fast det nog inte alls är omöjligt att vända i tid, vill inte tillräckligt många det, bubbelpoolen blev för viktig. Och med det så hoppas jag att insikterna kommer i tid, så ett den blåa planeten kan bevara sin skönhet i lång, lång tid. Familjen såg filmen: Kometen kommer, i Mumindalen. Och nu är vi där. Men nu går det inte att gömma sig, vi måste våga möta det som är, och våga prioritera livets fortsättning,och våra barn och barnbarn och veta att de är i säkerhet. För att vi valde att prioritera rätt.

Jag hoppas fortfarande.

i en samhällskontext. Intressant eller hur. För var befinner vi då oss som samhälle? Det kan ni tänka efter på för nu kommer bussen! Ja just det är ett individuellt mått, men om du mäter i en befolkning eller i ett samhälle, ger det bra mått på hur väl ett samhälle fungerar. Bortsätt från mat sömn som basbehov är kärnbehovet trygghet och det är det essentiella måttet. Utan trygghet måste et samhälle havarera, i våld kriminalitet och missär. Trygghet är det sociala säkerhetsnätet, en lätt och självklar tillgång efter behov, så som vård. När det blir stora hål i nätet ramlar väldig många genom, och i dag är basbehov som mat och sömn inte alls självklara häller. Vi är trots det materiella på en resa in i en ny medeltid, då okunskapen och misstänksamhet rådde.

Utan folkbildning och upplysning i viktiga frågor vinner okunskapen.

är inte så lätta som en tror. Det är att destabilisera ett gammalt system och sedan förlora greppet till stor del. Det kan vara genomtänkt, men det går inte att förutse resultatet. Det skall verkligen mycket till att göra det. Det måste kännas som ett måste. För att äventyra det en har, för vadå? För att inte vara nöjd? Nej, det ska mera till. Om inte resultatet blir bättre? Det går det inte att veta. Att det inte kommer tackar och applauder? Väl det har det aldrig gjort. Att fölora alting? Väl, detär nog därför en gör ändringen. Att veta att det i så fall kan möta något eller någon på riktiga premisser, måste vara bättre än att leva på fel premisser och möta det. Det är alltså ett antagande, och ingen konklusion. För tyvärr klarar en inte större ändringar själv. Allt beror på stöd, och därför vill resultatet bli därefter. Den som har stöd behöver inte göra någon ändring, eller den sker under gott stöd. Detta är ett riktig paradox. Förr det är nog allt. Men sedan har en stöd, men vet ej, och sedan vet man ej om någon ändring kom egentligen, för så rationellt ät inte livet. Och kanske var det inte så att en gjorde någon ändring, den kanske bara kom, och hade kommit oavsett. Men på något sätt så var det nog i alla fall en tidpunkt för en förändring. Jag kanske kunde ha haft lite bättre stöd innan, så hade jag inte behövt veta om ändringen. Det är inte bra att veta för mycket, lyckligt ovetande, råkar dem som har nog till att inte behöva fundera.