även en sorti

jag saknar nära förmågan att ta för mig. Jag avskydde min far för att han var så urusel på det. Jag måtte ha sätt det komma. Folk tar alla kakorna, där jag armlös går runt; de tar för sig lycksaliga, medan de ser att jag inte kan, utan armar. Och sedan skrattar de. Jäklar häller!

Är alla folk respektlösa? jag har nära bara haft dem i nära relationer. Eller finns det något större där ute?  Som inte äter min kaka bara för att de ser att jag inte har armar? Och blir lyckliga om de får göra så?

det är ungefär 10 personer som läser detta. Det kan vara samme personen som är inne 10 gånger. Jag har ingen aning. Men jag orkar inte skriva mera. Jag vill ur skåpet. Skicka vykort i stället för att läsa här, snälla någon! Jag ger skämtgaranti, den som inte skrattar efter tio minuter får vykortet tillbaka. Jag orkar inte leva på en anonym sida mera. Jag behöver andas le skämta luft frihet space andrum rum avstånd. Det har varit en fruktans värd sommar, jag hatar den, och den har även varit för varm. Jag avskyr hels rama skiten, jag vill gärna ha kollektiv på min fjällgård; men jag bestämmer. Sedan jag aldrig fick det!

envisas med att tycka synd om mig. Och ja det är synd om människorna. Och ja jag skulle ha varit några erfarenheter fattigare. Eller? Det är dem som gjorde att jag blev jag. Och självklart vore det roligt att vara en bättre utgåva. Men nu är det så att jag är jag och just den här utgåvan. Mångsidig? Tjo och inte alla sidorna trivs ihop? Just, men jag är en introverter och plågar inte andra i onödan. Men i nöden, tja det är nu inte så ofta nöden nackar på. Och allting har sin pris. Jag är en skojare, och för en seriös miljövärnare passar det inte ihop. Jag kunde ha använd tiden på Facebook, enbart med att tramsa, om någon såg någonting stort i det. Ingen har så långt sätt någonting stort i det. Den sidan är underärnärad. Jag älskar att få folk att le, men vill inte alls att de skall förstå att det var just jag som fick dem att skratta. Inkonsekvent, nej inte riktig, bara det äkta jaget. Att en måste vara antigen eller? Ja tyvärr. Då måste det tyvärr bli seriös, fast jag tråkar mig till döds på det. Att leva ut den andra sidan. Hurså hur då?? Tja inte vet jag. Min dotter, den ena föreslog att jag kan bli spågumma, fast det går ju inte, jag har inte omoralen nog att lura ifrån folk pengarna, och är ingen profet. Den andra föreslo vägledare. Kanske jag kan bli en villseledare, en proffesionell en. Att vända upp och ner på världen eller skylten vore perfekt. Alldeles perfekt. Så går jag här, och trivs inte. Jag är en skåptramsar, som får när jag syndar då och då. Problemet är att jag är båda och, väldig seriös och oseriös samtidig.

Ni får kolla finndottno: skåptramsare nästan oanvänd hyras ut till minstepris, ni kan inte ta bara skåpet, då allt är inkluderad.

Vrååål, skåpet skåvar och jag kvävs!!!