Dovre faller? Jag är enspårad, jag kör enkeltspårig. Jag har aldrig känt på den så kallade välsignade valfriheten. Jag känner bara ansvar som för att inte de förstör jorden, det stora ongoing
partaj och det känns som ofrihet. Det är nog mitt öde, det finns inget liv på en förstörd jord, inget riktig liv. Denna sommaren har tagit död på någonting, det har varit stress och stress och Stress och krav
och ingen input, samtidig lever jag i rädsla för att de tillintetgör jorden. Som om det hänger på att hela tiden vakta och vakta och vakta. Och sedan vakta. Och jag har ingen förmåga att sola mig i glansen av solen, som
borde ha legat lågt, på denna tiden av året.
Jag är rädd, även för att de inte har finkänslighet nog att skydda vår värd, värden eller värld.
Veckans quiz: det har varit över 20 grader en hel vecka i rad, senaste veckan, är det i A. Sodoma o Gomorra, B. Söder om Sahel, eller C. Västkusten av Norge. Svaret kan ni skicka till A.
Kom an medmänniskor.
Tre par nya skor är inte värt att skrota en hel planet för, Skorna eller livet?
Nu kör vi, annars utlyser jag tre års landesorg!!! Och det är inget värt :(