Alla är vi snedvridna, eller tror att de andra...som om vi var normen. Och alla andra psykon eller psykopater. Är det så enkelt. Går andra och tänker precis så med? Men vem har rätt och vem var fel? Faktisk är
vi olika eller även väldig lika. Felet är inte oss det är den eller de andra, som gör så mot mig. Men finns det så ingen bättre? Det beror på. Min svärmor sa så: han var ikke heilt god, eller hon var
ikke god, alltså som en gradering, och utifrån ett behov. På sjukhuset är finkänslighet bra. Att sitta på palliativ avd. och skratta åt folk... den som ler sist ler best, ha ha ha ha ha, vore dödsens, medan de hamnar
i centrum med sina skämt på en fyllefest.
Och jag då, ärkeängeln Gabriel? Jag måste medge, att jag trodde jag var nära ögat. Nejdå, visst försöker jag vara snäll, men inte alla kommer
att uppleva så, och i schockfasen när vissa går till attack, kan det vara att det inte är psykot i dem som går i gång, men vadå? Ja längre har jag inte kommit i mitt grubblande. Men att tro att en är världens
vita lam, kan vara en tes som måste behovsprövas lite, eller hur? Och i min ålder och långsamt blev allting till och varför förstod jag inte detta tidigare i livet? Ja jag är inte någon supermario häller.
Bara ganska ordinarie dum-smart, och det tar ett helt liv att bli till, eller hur??