även en sorti

ptsd, egneligen. här kan jag bare ge en bild av hur jag upplever det. Det är minnen som är så hotfulla elle omskakande att en inte kan integrera dem i medvetnade. Om det är komplext, är det adskilda händelser, men som bindas samman i känlsan av skräck. Om en kommer i liknade situationer till dem som skapade skräcken, sätter den igång. Och börjar sätta i gång på natten, precis som: natt på museet-filmerna. Men då med minnesbilder, mardrömmar eller flashbacks.

Om en skall sammanlikna med någor måste det vara att bli övergiven i tilt på tivoli. Du sitter i tilt och ser att vakten sätter full fart på tilten med flit, alla har gåttt hem och du vet att nu måste du sitta i tilt till du inte klarar mera. Vakten gjorde det med flit, alla har gått hem och du måste sitta själv och du börjar kräkas och kräkas. Ingen ser att du kör runt och runt, fastspänd i tilt. Det uppleves så äkta att det finns ingen tvivl om att det kommer att döda en. Och känlsan som barn att vara övergiven blir hemskt reell.

Det vet jag att jag inte önskar att mina barn skall uppleva detta. Att ha ptsd är en hemsk sjukdom och en behvöer snabb hjälp utifrån av folk som kan och vet. Att utsatta ett barn eller en vuxen för händelser de inte har åldre eller kapacitet att hantera, är inget att reckomendera. Och sedan barnet inte vet att det har sjukdommen och den ofta utlösas av händelser som vuxen, vet inte den vuxna det häller. jag visste inte detta då jag fick barnen. Och tack och lov för det, att jag var ovetande då jag fick dem. Annars hade jag inte fått dem. Och jag är hemskt glad över att vi fick dem.

Detta är alltför privat, och med den skammen jag bär över detta, kommer jag nog ta bort denna biten.

Det betyder utplåna tillintetgöra sig själv? har Sanna varit så utsatt hon med? Utsatt till randen och över randen för att bli tillintetgjord? Det är ju en känsla en får när en som liten hjälplös människa blir utsatt, och de som utsetter gör det i alla fall till en början med flit. Sedan kan de kanske ångra sig, men om de gjorde det EN gång, så bär de ansvar för att ha förstörd någons innersta okränkliga kärna. Det kan aldrig gottgöras med tysnad, det är att fortsätta övergreppet. Kvinnor är duktiga på att beskriva dessa känslor med textade sångar. Så som Sanna gör i sången.

Detta blir för nära något, det råkar komma tillbaka, det kallas även boomerang-effekten.

Vem blir en om en inte får vara den en är. Kan en få problem med sitt jag? När en förälder strunar i vem du egenligen är. Och börjar berätta för släkten en bild som är skapat i föräldern och som förnekar i all högsta grad den en är, berättar för alla som vill höra SIN bild av barnet, men struntar i det egentligen bilden. föräldern har skapat en bild av barnet som tillfrädställer förälderns behov för vem hon är var och skall bli. Ja om inte barnet när det bli större säger Nej!

Vad ger en förälder barnet, med att fönkeka ta in vem det är. Självklart en dålig självbild, en ständig svårighet med idenitet med att sätta gränser utifrån sitt egentligen Jag.